Denna väldigt lilla och tunna bok innehåller några av Lagerkvist mest betydande verk. Det är korta noveller och ett par texter är på högst två sidor. Det handlar om ondskan hos den lilla människan och i den stora folksamlingen. Om vad ondska är för något och vad den kan betyda för den enskilde personen. Det är stora ord men avskalat från allt onödigt. Inga krångligheter utan bara ren text som lyser desto mer. Den första novellen Far och jag är den jag gillar bäst men tätt efter kommer Frälsar-Johan. Och De vördade benen är så klockren och humoristisk. En liten pärla.
Citat ur Frälsar-Johan, sidan 23. ”Ibland känner jag det så ensamt och tomt omkring mig. Jag tycker det är som om människorna inte förstod mitt budskap till dem. Jag tvivlar på min makt över deras själar. Hur ska jag kunna återlösa dem? De ler alltid så gott när jag talar, bara de ser mig lyser deras ansikte upp. Men tror de verkligen på mig?”
