Läkaren och rättsantropologen David Hunter kallas till den lilla ön Runa i Yttre Hebriderna i ett rent rutinärende. De svårt brända kvarlevorna av en människa har påträffats i en enslig stuga och polisen betraktar det hela som en tragisk olyckshändelse. Men när Hunter undersöker liket kommer han fram till att det är mycket som inte stämmer. Det är fråga om ett mord, och han kallar på förstärkning från fastlandet. Då bryter stormen lös och ön blir helt isolerad.
En mördare går lös på Runa och skräcken sprider sig i det lilla samhället. Skräcken är befogad – snart visar det sig att mördaren bara har börjat.
Vi befinner oss alltså återigen på ett isolerat ställe, nu ännu mer än i första boken Dödens kemi som utspelar sig i en by mitt ute i ingenstans, för nu är vi på en ön Runa i Yttre Hebriderna. Dessutom är kommer det en storm som isolerar hel ön. Ön är liten och det bor inte många på ön, alla känner alla. Och nu går det en mördare lös, allt medan stormen viner och mörkret lägger sig över ön. Jag känner kylan, jag känner skräcken som lägger sig över öns innvånare och jag känner Davids panik över att vara den enda som finns på ön som är utomstående. Dessutom är han ju där för att hitta mördaren, och det vill någon inte att han gör. Davids liv hänger på en skör tråd och han utsätts för flera mordförsök. Beckett är duktig på att bygga upp stämningen och snart börjar man titta över axeln för att vara säker på att man fortfarande är själv. Det är mycket effektfullt och mycket spännande. Visst känns historien lite som en upprepning från förra boken, isolerad plats, galen mördare, storm, argsinta by invånare och David som kämpar mot ondskan. Men det gör inte så mycket faktiskt, för det är ju ändock en helt annan historia och en helt ny plats med en ny galen mördare och nya by invånare. Och när dessutom strömmen går och all kommunikation med omvärlden slåss ut då blir det extra nervpirrande. Men dock höll jag på att kasta boken i väggen när jag kom till slutet. så får man icke göra som Simon gjort! Det är förbjudet! Tänker inte säga vad Simon har fått för sig att göra om ni nu ska läsa boken. Men det är ett fruktansvärt slut. Måste ha tag i del tre snabbt nu.
