”Min död kom som en fullständig överraskning för mig” Så säger vår hjälte redan i allra första början av denna halsbrytande historia. Han möter döden på det mest snöpliga vis. Fullt upptagen av ett par kvinnoben går han rakt ut i gatan och blir påkörd av en bil. Han dör på fläcken. Och allt detta pga av en främmande kvinna som inte ens visar sig vara så vacker som hennes ben antydde. När han ligger där på trottoaren inser han att han faktiskt är död.. Hans kropp är helt orörlig och andligen befinner han sig på denna sidan och kan följa allt som händer…… Alla funderar vi väl då och då på vad som egentligen händer när vi dör. Här är Paasilinnas svar! Hoppsan jag är död handlar om att ta steget över till andra sidan men ha en fot kvar på jorden.
Här hamnar vi en i en värld som finns runt oss utan att vi ser den. Alla dom döda som är tillräckligt begåvade hamnar i en värld mellan jorden och himlen. Här lever dom vidare i all välmån, kan resa vart dom vill med tankens snabbhet, dom kan se vad kända och okända människor gör om dagarna, dom kan läsa levande människors tankar och även påverka de levandes tankar och drömmar. Det är stillsam berättelse med inslag av såväl humor som filosofi. Det är ingen bok man läser för att skratta högt åt. Utan man läser den för värmens skull och dess stillsamma humor. Arto skriver med enkla ord som sveper framöver sidorna men han går djupt in under och bakom orden. Där finner man ett allvar över vad som är liv och vad som är död. Det var en njutningsfull stund jag tillbringade med denna bok.
