Emil Sinclair står mellan två världar. Han är uppfostrad i föräldrahemmets stränga ordning, i en atmosfär av renhet och ljus, plikt och goda seder. Utanför finns den förbjudna världen, mörkret, synden, och fördärvet. Han konfronteras med den först på smygvägar, fascinerad och skrämd, och den får med åren allt större makt över honom. I hans vacklan bli vännen Demian en ledare, en brådmogen yngling som är hans ideal, hans spegelbild utan skammens skuggor. ”Den som vill födas måste slå en värld i spillror”, förklarar Demian. Frigörelsen ur barndomens skyddande skal blir en smärtsam kamp för Emil Sinclair. Men på vägen till sig själv når han allt större insikt och livsmod.
”Fågeln kämpar sig ur ägget. Ägget är världen. Den som vill födas måste slå en värld ur spillror. Fågeln flyger till gud. Guden heter Abraxas.” (sid. 80)
Jag använder mig här av ett citat från efterordet sidan 168. ”Hesse böcker vänder sig till dig som är på djupet intresserad av sitt eget liv, sin egen kreativa väg genom livet. Hur ska jag hitta mig själv som människa, vem är jag, vad går just mitt liv ut på, vad har jag för viktig uppgift att fylla. Man måste försöka genomskåda alla fördomar och missuppfattningar, man måste försöka se livet som det verkligen är.”
Just nu är det allt jag kan säga. Mina egna ord blir tomma och meningslösa.Jag måste få landa efter denna bok, hämta andan och sortera mina tankar och känslor.
