Berättelserna i Lyssnerskan skildrar udda människor i situationer som är lätt overkliga. Kvinnan som inte kan sova, konstnären som i Venedig får se en skulptur som han måste äga, pojken som följer med sin far ut till en kobbe i skärgården för att spränga bort en stor sten som länge fungerat som landmärke. En samling lågmälda och starka noveller om vardagslivets mystik och tristess. Den finlandsvenska författarinnan har inte bara gjort böckerna om mumintrollet som läses över hela världen, hon skrev även många romaner och noveller för vuxna.
Ett mjukt språk som flyter stilla fram genom sidorna. Med små ord som innehåller så många känslor att dom nästan sprängs i bitar. Jansson svävar runt och lämnar en hel del tomrum som läsaren själv får fylla i med vad som passar denne bäst. Det är stundtals overkligt vackert och jag blir rörd och berörd. En av favoriterna var första novellen Lyssnerskan, om en äldre kvinna som alltid lyssnat men en dag kommer en förändring som rubbar hela hennes livs cirklar. Sorgset men så vackert. Ekorren och Svart-Vit är två andra favoriter. Nä faktiskt är varenda en av dom favoriter! Jag älskar boken och jag tycker om Janssons underbara stillsamma språk.
