Handlar om Lavretzkij som gifter sig med den vackra, omtyckta, populära och sociala Varvara Pavlovna. Varvara Pavlovna omger sig med en massa olika människor och när Lavretzkij får veta att hon har en älskare så skiljs de åt och hon flyttar till Frankrike. Lavretzkij fortsätter ett bra tag med att följa hennes liv genom tidningarna som skriver om henne och vad hon gör. Lavretzkij blir kär i den blyga, tysta, stillsamma, godhjärtade Lisa, som på många sätt är den beräknande Varvara Pavlovnas motsats. Lisa kan trots att hon besvarar Lavretzkijs kärlek inte gå med på denna, hon vill till varje pris få Lavretzkij återförenad med sin fru. När han nås av nyheten att Varvara Pavlovna dött så ändras situationen.
Men detta bud är inte sant och Varvara Pavlovna återvänder till Ryssland och Lavretzkij och ber om hans förlåtelse.
Detta får Lisa att gå in i klostret. Hon tänker att lycka inte är menat för henne. Hon är född till att göra uppoffringar.
Jag drar, kanske en aningen osökt men ändå en liten parallell till viktorianska kärleksromaner, med svek, kärlek, ungdomlig förälskelse och artiga konversationer. Tugenev gör det med en skarpare penna och med ett djupare intrång i bokens karaktärer och i deras själar. Historien framskrider med stillsamhet och vemod. Miljöerna som tecknar ett vackert men något nedgånget Ryssland är vackert gjorda.
