Ordet Kwaidan är japanska och betyder ”spökhistorier” och det sjutton berättelserna i denna samling är fina exempel på den speciella japanska litterära genre som handlar om övernaturliga ting. För västerlänningar ter sig dessa spökhistorier mycket exotiska, sällsamma och bisarra. Hearn var från början journalist, han skickades till Japan på en repotageresa och där blev han så fascinerad av landet att han lärde sig japanska och blev kvar där hela sitt liv.
Hearn är mycket noggran i sina översättningar från japanska till då engelska, han är mån om alla små detaljer som finns i det japanska språket. Historierna är korta folksagor, blir inte direkt rädd, man är väl för härdad av alla amerikanska rysare och skräckböcker/film. Men alla har dom något att säga, det handlar mycket om andar som inte kan släppa taget och om att dom i det liv dom levt inte handlat rätt. Mycket behaglig att läsa, språket är lätt och flyter på fint. Jag tror jag ska läsa om den en gång till innan jag lämnar tillbaka den till biblioteket fr dom små nyanserna och detaljerna i orden kräver nog en noggrannare läsning.
