Mary och Colin befinner sig på semester i den norditalienska staden med alla vattenvägar. Dagarna går i hotellrummets svalka, med besök på vid de obligatoriska turistmålen och jakten efter godtagbara matställen. Som så ofta blir den långa syssellösheten också en prövning av deras förhållande. En kväll stöter de på Robert som leder dom till en bar, det folkligaste ställe de varit på dittills. De möter honom igen och äter middag hos honom och hans hustru, Caroline. Efeter en kväll vars obehagliga stämning ingen av dom riktigt förmår göra sig redo för, tillbringar Mary och Colin några dagar med att älska och prata frentiskt. En natt vaknar Mary skräckslagen och skälvande. Hon inser att det fotografi hon skymtade hemma hos de främmande människorna var en alldeles nytagen bild på hennes Colin.
Jag sugs in i denna boken, skräcken växer för varje rad. I början så ljuvt, så sommarslött i en stad full med andra turister. Solen skiner och staden är vacker. Men med små små medel byggs det upp en skräckkänsla, en känsla av fara lura runt hörnet. Något håller på att förändra dessa två personers liv. Jag slukar boken, i jakt efter slutet, ett par timmar tog det bara och när det väl kommer så slår McEwan mig med häpnad. Och gör mig skräckslagen! Detta är den andra roman han skrev. Men redan här märks han storhet och styrka att bygga upp miljöerna och känslorna på ett trovärdig sätt.
