Tre unga män har åkt till en stuga vid en tjärn i skogen för att umgås över en helg. Under en nattlig båttur kastar sig plötsligt en av dom över bord och drunknar. Hans kamrater lyfter inte ett finger för att rädda honom. Kommisarie Konrad Sejer börjar utreda det märkliga självmordet och inser så småningom att gåtans lösning står att finna i någon fruktansvärd händelse i det förflutna. De tre vännerna har burit på en hemlighet som två av dom är beredda att göra allt för att dölja. Men frågetecknen låter sig inte skingras:varför gjorde de inget för att rädda vännen? Varför hade den drunknande precis innan fått plötsliga ångestattacker. Då påträffas ännu ett lik i en sjö.
Jag e besviken. Först tänkte jag att jag fått ta i en lättläst variant av denna bok men så verka inte fallet vara.(Det som gjorde att jag tänkte i dom banorna var dels den stora texten, antalet sidor som e ganska få och enkelheten i språket.) För detta är inte bra, jag har älskat Fossums tidigare böcker, uppskattat den sävlige Sejer och hans godmodiga kollega Skarre och dom invecklade och spänningsfyllda historierna. Men i denna bok så finns inget av detta, allt bara ramlar på, kastas fram och helt plötsligt e boken slut… Och jag känner mig snuvad på konfekten, jag som längtat efter en härlig Fossum bok och så får detta, en menlös historia som inte på något sätt griper tag i mig, karaktärer som känns platta och trista och även Sejer och Skarre känns inte längre som gamla bekanta. Så en aningen besviken är jag allt.
