Vilken mardröm! Vad skulle du säga om du på din svensexa blev begravd i en kista tillsammans med en flaska whisky och en walkie-talkie? Hur skulle du känna dig när du hörde spaden i jorden och det första smattret mot kistans tak. Vad skulle du tänka när du plötsligt inte längre får kontakt med dina kamrater, trots att du trycker på sändknappen upprepade gånger. När du inser att de kanske inte kommer tillbaka för att hämta dig? Michael Harrison hamnar i den situationen. Han ska gifta sig med sin älskade, hans företag går kanonbra och så en svensexa där hans vänner planer att ge igen för Michaels alla dåliga skämt han gjort mot dom. Men något går väldigt fel…
En välskriven bok, tätt historia med intensiv spänning. Jag har själv en viss rädsla för att just bli levande begravd så stycken som är skrivna ur Michaels vinkel är svåra att läsa, om hans panik när han inser var han är, och hans desperation att försöka ta sig därifrån. Roy Grace, polisinspektören känns som en trevlig ny bekantskap, han har sina egna privata problem men känns inte alltför stereotypisk. Utan att avslöja alltför mycket så kände jag lite mot slutet, att nu får det väl ändå räcka, det var lite för många twister och lite för mycket av det goda. Men en spännande lässtund som gick rätt fort att ta sig igenom faktiskt.
