Uppsala 1909. En ung kvinnlig litteraturforskare slår vad med sin professor. Lyckas hon inte spåra upp något intressant arkivmaterial om en av våra första kvinnliga författare Sophia Elisabeth Brenner (1659-1730) kommer hennes forskningskarriär stäckas, men går det vägen kommer den akademiska att ligga för hennes fötter. Forskningarna leder docent Elisabet Gran och hennes båda vänninor Thea och Choice runt Europa vid tiden för första världskrigets utbrott. Vad vi inte får veta om arkivgömmor, om nattlivet i Berlin, om resandets vedermödor på tåg och båt och om hanterandet om snörliv e inte värt att veta. Och när sedan vadet avgörs i S:t Petersburg under pågående revolutionen har vår hjältinna med hjälp av chifferskrift och hemliga manuskript kommit ett hittills okänt tvåhundra år gammalt kvinnosaksförbund på spåren.

Här blandas sann historia om Sophia Elisabeth Brenner med en litterär jakt och spänning, Docent Gran är den som leder oss genom Europa tillsammans med sina vänninor, hon är en rättfram kvinna som inte tänker låta sig styras av att det är i männens värld hon rör sig. Boken e dels en slags dagbok skriven av Docent Gran, dels brev skrivna av Brenner. Dessa brev e ofta skrivna på äldre svenska, vilket är en aningen svårt ibland speciellt när det blandas med tyska och latinska uttryck. Ett språk som flödar av detaljer och utsvävningar. Gamla Uppsala i dom lärdas kretsar är välskrivna och intressantar. Många historiska detaljer tas även upp såsom första världskrigets utbrott, Titanics undergång och revolutionen i S:t Petersburg. Ibland blir det lite väl mycket av det goda, lite väl ”sockersött”. Men detta är författarinnans andra bok, och en välskriven och intressant bok. Jag kommer att leta reda på mer om just Sophia Elisabeth Brenner som verkar ha varit en väldigt intressant och begåvad kvinna för sin tid, en tid då männen var dom som styrde och ställde.

Mariam är bara femtom år gammal, fattig och utant ubildning när hon tvingar resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Efter nästan tjugo år i ett kärlekslöst och våldsamt äktenskap får Mariam sällskap av den unga Laila- hustru nr två som tvingas glömma sin kärlek till grannpojken efter hennes föräldrar dött i ett bombdåd. Medan de båda uthärdar det ständiga upptrappande våldet, i hemmet såväl som på Kabuls gator kommer de varandra allt närmare

Afghanistan, ett land där författare är uppväxt i och ett land med en mörk och våldsam historia men även ett starkt folk som visar att det alltid går att komma på fötterna igen. Som har en stark religion med traditioner och seder som hälper, stöttar och ibland används i fel syfte. I denna bok får vi möta två kvinnor, som båda hamnar i en situation där enda utvägen är ett giftemål, med en man som är väldigt våldsam och har en väldigt traditionell syn på kvinnans plats. Dessa två kvinnor kommer varandra otroligt nära och utvecklar en otroligt varm vänskap, en vänskap som blir starkare för allt dom måste utstå både i hemmet och under dom tider då kriget härjar i landet. Språket i boken är myllrande och mustigt, väldigt intensivt. Författaren lyfter här fram dessa två kvinnor som kämpar i ett land som styrs av mullorna och männen, där kvinnorna inte får lov att ens anas eller ta plats. Detta är en gripande bok som berör mig djupt, då detta är en historia som finns och dessa kvinnor finns där borta i Afghanistan, kvinnor som gått igenom samma saker som Mariam och Laila, som har förlorat sina älskade i kriget, som bär på plågsamma minnen från kriget men även som älskar sitt land och sin stad. Som känner en längtan efter ett land som återigen är ett fungerande land. Jag blir tagen av denna bok, gråter med Mariam och Laila, ibland måste jag rent av lägga ifrån mig boken och andas för att orden gör för ont.  På två dagar kunde jag inte släppa boken, jag kunde inte släppa taget om Mariam och Laila, jag var tvungen att få veta vad som skulle hända med dom. Så vackert skriven, så underbara miljöbeskrivning och en gripande historia.