En måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta på tunnelbanan. Han undrar om det syns utanpå att han är lycklig. Om det stör? Tåget bromsar in och han kliver av. För upptagen med sina tankar för att se att en dyster figur följer efter honom.
På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att de hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa därute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att backa undan för något.

Jag har läst och läser mycket deckare och det är inte ofta jag hittar något som känns nytt och spännande. Men nu har jag gjort det, Carins bok om om Hammarbypolisen Conny Sjöberg och hans kollegor är ruskigt bra. Det är en intensiv historia med mörka hemligheter som går långt tillbaka i tiden. Mördaren är en mycket kallsint och ond person, vi får i boken dels ta del av mördarens förflutna och dennes tankar under tiden jakten på denne pågår. Carin lyfter fram det vardaglig och det grå, sätter det i rampljuset och det är ingen vacker bild vi får se. Mot slutet satt jag och vred på mig i stolen och ville nästan hoppa fram till slutet för att spänningen blev för stor. Men jag klarad av att inte tjuvkika och det var tur för den twist som kommer i slutet på boken är helt oväntad. Detta är en mycket bra bok som jag verkligen gillar och jag kommer läsa dom andra i denna serien också.

This entry was posted on måndag, december 8th, 2008 at 11:40 f m and is filed under Deckare. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.