Jag medger att jag aldrig märkte något ovanligt med Charles Strickland i början av vår bekantskap!, säger berättaren i inledningen. Det var när Strickland var börsmäklare i London och levde ett välbärgat borgerligt liv med fru och två barn. Men en dag bryter han upp, lämnar allt och far till Paris för att måla. han vet inte om han någonsin kan bli en konstnär, men han måste försöka inget annat betyder något. Han drivs av sin lidelse som gör honom hänsynslös mot både sig själv och andra. Strickland blir berömd men inte förrän efter sin död på Tahiti, dit han kom av en tillfällighet och stannade. I Paris hade han levt i armod. På Tahiti är livet lättare tillsammans med den unga infödda Ata långt från bebyggelsen, och han har funnit sina motiv och målar, målar. Berättaren, som liksom alla andra inte insåg konstnärens genialitet, är fascinerad av hans personlighet och livsöde. Att söka utröna hans hemlighet är fängslande som en detektivhistoria. W. Somerset Maugham hade Paul Gauguin i tankarna när han skrev Månen och silverslanten som utkom 1919

Detta var en mycket intressant bok med ett rikt persongalleri. Här kommer många udda figurer fram. Speciellt Mr Strickland själv som helt abrupt lämnar hela sitt borgerliga liv bakom sig och det inkludera hans fru och hans två barn.Först tänkte jag vilken skitstövel, men sen börja jag förstå att han jagade en dröm, vision eller något annat som bara han visste vad det var. Och för att hitta det så var han beredda att göra precis vad som helst för detta något gör honom helt besatt och ingetannat betyder något för honom. Han struntar helt i att han på sin väg krossar andras liv, såsom Blanche och Dirk, ett par vänner till berättarfiguren. Vars historia också får lov att ta plats och får mig att bli djupt berörd, störd och irriterad. Starkt av en författare att kunna ge en så många motsatta känslor i en och samma bok.

Maria är en sjuttioårig kvinna som förlorat allt, och som samlat ihop resterna av sitt liv i kartonger som hon staplat utmed väggarna i sin trånga portvaktslägenhet på Jungfrugatan i Stockholm. På något sätt liknar hon de munkar som ännu lever i klostret inhugget i det branta berg, strax borton Jeriko, dit Kristus fördes av djävulen för att frestas. Varje dag lever de också med vetskapen att inget liv vore enklare att göra slut på än deras. Det vore bara att kasta sig ut.

Nej, jag orkar bara inte med denna bok nu. Självömkan, patetiska personer  och en massa gråt och ångest. Nej, inget som passar nu. Kanske en annan dag, vid en annan tid.

Emil Sinclair står mellan två världar. Han är uppfostrad i föräldrahemmets stränga ordning, i en atmosfär av renhet och ljus, plikt och goda seder. Utanför finns den förbjudna världen, mörkret, synden, och fördärvet. Han konfronteras med den först på smygvägar, fascinerad och skrämd, och den får med åren allt större makt över honom. I hans vacklan bli vännen Demian en ledare, en brådmogen yngling som är hans ideal, hans spegelbild utan skammens skuggor. ”Den som vill födas måste slå en värld i spillror”, förklarar Demian. Frigörelsen ur barndomens skyddande skal blir en smärtsam kamp för Emil Sinclair. Men på vägen till sig själv når han allt större insikt och livsmod.

”Fågeln kämpar sig ur ägget. Ägget är världen. Den som vill födas måste slå en värld ur spillror. Fågeln flyger till gud. Guden heter Abraxas.” (sid. 80)

Jag använder mig här av ett citat från efterordet sidan 168. ”Hesse böcker vänder sig till dig som är på djupet intresserad av sitt eget liv, sin egen kreativa väg genom livet. Hur ska jag hitta mig själv som människa, vem är jag, vad går just mitt liv ut på, vad har jag för viktig uppgift att fylla. Man måste försöka genomskåda alla fördomar och missuppfattningar, man måste försöka se livet som det verkligen är.”

Just nu är det allt jag kan säga. Mina egna ord blir tomma och meningslösa.Jag måste få landa efter denna bok, hämta andan och sortera mina tankar och känslor.

Boken utspelar sig under 1300-talet i de trakter som idag kallas Tyskland. Ett land som i boken är hårt pinat av digerdödens obarmhärtiga härjningar. I inledningen får läsaren stifta bekantskap med den ena av bokens två förgrundsgestalter: Den unge och finlemmade Narziss. En briljant ynglig som idkar flitiga och mycket framgångsrika studier vid klostret Mariabonn. Lite längre fram i boken introduceras bokens verkliga huvudperson Goldmund; en pojke som är några år yngre än Narziss och som lämnats till klostrets försorg av sin stränge fader. Goldmund dras nästan omedelbart till den förståndsmässigt överlägsne Narziss och gör allt som står i sin makt för att fånga dennes uppmärksamhet. Det visar sig dock snart att Narziss och Goldmund är väldigt olika varandra, ja de är faktiskt varandras direkta motsatser: Två individer med så olika lidelser och livsmål att de för sin själsliga överlevnad blir beroende av den andres vänskap. Goldmund lämnar så småningom klostret och den trygga världen för ett liv som kringstrykande vagabond och kvinnokarl.

Hesse var en sökare och skrev böcker till alla vi andra sökare där ute. I denna boken handlar det mycket om motsatser:det självbehärskande och det lustfyllda livet, mellan förnuft, vetenskap och filosofi å ena sidan, och musik, dans, intuition, passion och kärlek å den andra. Detta är en bok som inte går att läsa som ren underhållning, här får man lära sig något om just den problematik som kan uppstå mellan två motsatser, det kan vara inom en själv, i relationer med andra människor och i livet självt. Att medvetet använda sina kunskaper till att förändra sig själv, att aktivt söka ett liv som innebär att man känner sig tillfredsställd. Att våga med öppna ögon ta till sig nya kunskaper. Och lära sig av dom. Detta är något som försvinner i dagens böcker. Visst finns där den del skatter att kunna ösa upp visdom och kunskaper ifrån. Men dessa böcker drunknar lätt i det överflöde av ”topplisteböcker” som matas fram i en vansinnig fart. Visst som ren underhållning kan väl vissa av dessa också fungera. Men tänk nu tanken, var helt öppen nu och inga fördomar, Här har vi en man Hesse som skrev många starka böcker som 70 år efter dom kom ut fortfarande känns aktuella, dess ämne är något som finns i våra liv idag med, här kan vi insupa kunskaper, läsa nya tankar, förbättra och förändra oss själva. Och även om det så går 70 år till så kommer Hesses böcker att leva kvar hos dom som förstår detta. Som inser vilken kraft dessa böcker har. Tänk nu på valfri ”topplistebok”, yta, glitter, snygg förpackning, ett visst nöje för stunden. Tror du att denna bok kommer finnas i folks minne om 70 år? Tror du att denna bok kan ge dig allt det som Hesse gav dig i denna bok? Jag kan nämna många fler stora namn att jämföra med, men jag nöjer mig med Hesse. Då han grep tag i mig, borra sig in i min själ och ruska om den. Och jag är numera inte samma person som förut. Nej jag har inte tagit till mig allt han säger och tänker, men han öppnade min ögon. Han visade mig en annan väg, en väg fylld med rikedomar, skatter, kunskaper och förändringa. Det gäller att öppna sitt sinne, sina ögon och sina tankar. Att inse vad man vill fylla sitt liv med.

Tomas Weber är tjugo år och har precis tagit examen. Vårsolen skiner,  livet leker och Stockholm ligger inför hans fötter. Tomas bestämmer  sig för att köpa ett par röda handskar och blir förälskad i  butiksflickan, samtidigt som han inleder en kärleksförbindelse med  familjeflickan Märta, lånar pengar på falskt namn och sitter på Riche  och pratar om livet med sina vänner. Med debutromanen Förvillelser skapade Hjalmar Söderberg (1869-1941)  en odödlig bild av den första ungdomens berusande livskänsla och  osäkerhet inför framtiden.

Tomas är en ung man som brottas med svåra tankar om kärleken. Om synden att älska och att inte känna synd inför kärlek. Det är vackert och det är stundtals plågsamt då vi följer Tomas under hans plågade vandringar genom Stockholms gator. Hans tankar snurra fort och han vet inte hur han ska ställa sig inför kärleken. Om ungdomens plågor och svåra val. Om att inte förstå sig själv och att lida svåra kval inför livets kaotiska verklighet. Söderberg har här ett med utsmyckat språk, han svävar ut i sina iakttagelser om Tomas känslor och plågor. Vackert dock och trevligt. Bör nog läsa om denna då i min bok Dr Glas så var denna med som extra material i slutet. Vilket gjorde mig förvirra till en början, om det var ett tillägg till Dr Glas eller en egen berättelse. Och efter att ha precis läst Dr Glas som kan tankar och funderingar så är det nog lämpligt att läsa om just Förvillelser senare igen.