Privatdetektiven och före detta polisen Jackson Brodie får hand om tre olösta fall, där en flicka eller en ung kvinna i Cambridge har råkat illa ut. Jackson, själv bittert skild och far till en älskad åttaårig flicka, grips av uppgiften. Trots att hans enda spår är ett blått mjukisdjur lyckas han följa trådarna bakåt i tiden och upptäcker att fallen hänger samman på ett förbluffande vis. Han lär känna skådespelerskan och manslukerskan Julia, hennes förgrämda syster Amelia, sjuksköterskan Shirley och den överviktige advokaten Theo. Alla bidrar de- medvetet eller omedvetet-med viktiga pusselbitar. Men medan han själva jagar efter gåtans lösning märker han att han själv är jagad. Överraskningarna kommer slag i slag och ingenting är vad det synes vara. Världen är galen, flickor måste skyddas, ingenstans är man trygg.inte ens i graven.
Som vanligt flödar Atkinsons roman med mycket udda karaktärer, som alla bidrar till att föra historiern vidare en liten bit i taget. Vissa verkar finnas där som utfyllnad som Binky Rain med alla katterna som hela tiden springer bort och som då ständigt ringer Jackson för hjälp att hitta dom, men dessa biroller bidrar mycket till mustigheten i romanen och fyller den med liv och med trassel som hela tiden ställer till problem för Jackson under hans jakt efter sanningen. Atkinson slösar med detaljer och har en väldigt ironisk penna som svider till ibland. Men bakom ironin och dom udda karaktärerna gömmer sig smärta och tragedi, där finns sorg och där finns gripande människoöde. Språket är flödande och varmt, det flyter på i en rasande fart, helt plötsligt byter Atkinson spår för en stund för att sedan växla ned och in på ett annat spår. Det gör boken intressant och mycket spännande. Det känns ibland som en form av deckare, utan blod, lik och andra av vanliga deckarattribut.
