Rakt över gatan från huset där Lily Dahl bor ligger Stuart Hotel där sedan en tid New York-konstnären Edward Shapiro flyttat in. Han håller på med en serie porträtt av olika särlingar i Webster. Lily iakttar honom varje dag genom fönstret när han arbetar på någon av sina dukar. En kväll klär hon av sig naken framför fönstret när hon ser Shapiro över gatan…Lily Dahl bor ensam kvar i småstaden Webster i Minnesota sedan hennes pensionerade föräldrar har flyttat till Florida. 19-åriga Lily har skådespelardrömmar men försörjer sig som servitris på Ideal Cafe.  Till cafeet kommer var morgon samma gäster för att äta sin frukost. De båda tvillingarna Bodler, två lika gamla som smutsiga bröder som förlorade sin mamma när det var små. Martin Petersen, som Lily känt sen hon var liten och som är hundlikt besatt av henne, är en annan av stamgästerna. Samtidigt börjar rykten cirkulera om märkliga händelser på nätterna i Webster. Människor som påstår sig sett en man bära omkring på vad som förefaller vara en livlös kvinna.

Det vilar något drömskt över Hustvedts bok, en slags skimmer av fara och magiska händelser. Det är dom udda i Webster som träder fram och visar upp sig, härfinns dom alla blottlagda i all sin fulhet och hemskhet. Edward, konstnären som vill måla dom, Lily som vill förstå vad som händer och Martin som desperat försöker få sin Lily. Här finns även en varm vänskap mellan Lily och den gamla damen Mabel som bor granne med Lily, här finns även kärleken som spirar mellan Lily och Edward. Som det står på baksidan av boken, det känns som Twins Peaks på något sätt.  Något lätt drömskt och förtrollande över hela romanen, jag sluka denna boken på en enda dag faktiskt vilket var ett tag sen jag gjorde. Jag kunde inte släppa taget, så Hustvedt lyckades förtrolla även mig till att älska hennes historia. Återigen gillar jag mycket att författarinnan inte känner sig tvingade till att in i minsta lilla detalj förklara varför saker händer eller hur dom kommer hända, utan låter en del sväva lite i det ovissa. Lågmält tempo som sakta skalar av ett lager i taget, mjukt och ömsint berättar Hustvedt sin historia.

Privatdetektiven och före detta polisen Jackson Brodie får hand om tre olösta fall, där en flicka eller en ung kvinna i Cambridge har råkat illa ut. Jackson, själv bittert skild och far till en älskad åttaårig flicka, grips av uppgiften. Trots att hans enda spår är ett blått mjukisdjur lyckas han följa trådarna bakåt i tiden och upptäcker att fallen hänger samman på ett förbluffande vis. Han lär känna skådespelerskan och manslukerskan Julia, hennes förgrämda syster Amelia, sjuksköterskan Shirley och den överviktige advokaten Theo. Alla bidrar de- medvetet eller omedvetet-med viktiga pusselbitar. Men medan han själva jagar efter gåtans lösning märker han att han själv är jagad. Överraskningarna kommer slag i slag och ingenting är vad det synes vara. Världen är galen, flickor måste skyddas, ingenstans är man trygg.inte ens i graven.

Som vanligt flödar Atkinsons roman med mycket udda karaktärer, som alla bidrar till att föra historiern vidare en liten bit i taget. Vissa verkar finnas där som utfyllnad som Binky Rain med alla katterna som hela tiden springer bort och som då ständigt ringer Jackson för hjälp att hitta dom, men dessa biroller bidrar mycket till mustigheten i romanen och fyller den med liv och med trassel som hela tiden ställer till problem för Jackson under hans jakt efter sanningen. Atkinson slösar med detaljer och har en väldigt ironisk penna som svider till ibland. Men bakom ironin och dom udda karaktärerna gömmer sig smärta och tragedi, där finns sorg och där finns gripande människoöde. Språket är flödande och varmt, det flyter på i en rasande fart, helt plötsligt byter Atkinson spår för en stund för att sedan växla ned och in på ett annat spår. Det gör boken intressant och mycket spännande. Det känns ibland som en form av deckare, utan blod, lik och andra av vanliga deckarattribut.

Det jag gör är att ta över den dagliga driften av andra kvinnors kroppar. Mest påminner uppdraget om att driva en lite firma eller se till att ett hushåll går runt. Jag tar ansvaret för att det som behöver göras blir gjort- inledningsvis bara det mest elementära som att äta, sova och motionerera. Det jag också gör är att ta över smärtan. Så börjar Ada Zacks dagbok. Hon är en ung kvinna med förmågan att ta över andra kvinnors problem; övervikt, värk och trauman.

Detta är en mycket intressant bok som belyser problem som många nog känner igen sig i, om vår kroppsuppfattning och om vår identitet. Ada är en kvinna som går in och tar över kvinnornas problem och smärtor för ett tag, för att lotsa dom rätt när dom själva inte kan, orkar eller vill. Ada som lägger sig själv åt sidan för att helt ta över dessa kvinnors liv, hon som själv bär på en skuldfylld hemlighet och skam. Ada som nog många också kan känna igen sig i och som jag själv känenr igen mig i, att ta över och försöka hjälpa alla hela tiden, och låta det gå så långt att man tappar bort sig själv på vägen. Att andras liv blir verkligheten för en själv medans ens egna liv står på paus.  Man kan läsa Adas dagbok som en thriller, men man bör ännu hellre läsa den på djupet. Ta åt sig av Adas visdomar, det är inga flummiga saker utan vardagsnära tankar, om hur det är när smärtan tar över ens kropp totalt så man tillslut väljer att döva den med mat, socker, droger och andra tillbehör istället för att gå till grunden med det som verkligen är problemet. Jag finner boken ärlig,det känns lite som att läsa en riktig persons privat dagbok, språket är avskalat och mycket enkelt. Men med många olika bottnar i orden och många meningar dolda mellan raderna. Fascinerad läsning och mycket spännande. Fick mig att börja tänka på mig själv, hur jag egentligen behandlar den kropp jag bor i. Att man borde ta bättre hand om sig själv än vad man egentligen gör.