Julie Blom ska gifta sig med sin långe stilige Alexander. Julies syster betraktar det hela med en blandning av skepsis och avund. Runt dem samlas medlemmarna av en märklig familj, storslagen och sönderfallande på en gång. Karin, som försöker och misslyckas med många män, Julie som misslyckas med sin ende. Modern Annie som aldrig riktigt velat ge plats åt sina döttrar. Julies och Alexanders lille son, som måste bli tröstad. Men vem tröstar Karin?

Detta är en storslagen historia som spänner från New York på trettiotalet till Oslo på nittiotalet, vi får följa en stor och brokig familj under kärleksfulla stunder och i tragiska ögonblick. Språket flyter på lätt, fylligt och härligt att läsa. Detta är Ullmans debutroman. Jag gillar verkligen boken och dess historia, min första bok av Ullman och jag läser gärna fler av henne. Se hur hon utvecklas i sina senare romaner. Karaktärena i boken är livfulla, intressanta och stundtals väldigt roliga!  En härlig lässtund, gick fort att läsa ut. En pinsam sak, är omslaget… Eller rättare sagt min reaktion inför omslaget, det är en bild på två kvinnliga fötter i högklackat, röda tånaglar och lite blomblad… Min reaktion ”åh nej, inte någon chicklit för mig inte..” Som sagt pinsamt, man ska ju inte döma hunden efter dess päls eller hur man nu säger.

Benamin Sachs är en amerikansk författare vars berömmelse vila på en enda roman, Den nya kolossen, en vänsterradikal uppgörelse med USA, utgiven på 70-talet. I juli 1990 läser Sachs goda vän Peter Aaron-även han författare- i tidningen att man hittat en odentifierad man sprängd till döds på en skogsväg i norra Wisconsin. Aaron förstår genast vem den döde är och bestämmer sig för att berätta hans historia innan FBI, som utreder fallet, hittar på en egen version. Peter Aaron försöke samla ihop de ledtrådar han har om Sachs sista år i livet. Aaron avvundas Sachs hans äktenskap, beundrar hans intelligiens, delade hans vänkrets. Och så efter en nästan dödlig olycka försvinner Sachs. Under lång tid är Aarons enda förbindelser med honom genom en kvinnlig konstnärinna, Maria Turner, som de båda har ett förhållande med.

Jag beundrar Austers underbara språk, hans sätt att veckla ut en historia som man är helt fast i för man hela tiden vill veta mer. Här får alla karaktärer sina platser och sina möjligheter att dela med sig av sina historier. Språket är en njutning att läsa, jag gillar alla detaljer och avvikelser i historien, det är en labyrint vi får följa för att försöka hitta slutet, en labyrint fylld av olika personers sanningar och lögner och historier.Som vanligt leker Auster mycket med tanken på slumpens makt, om ödet och tillsynes helt slumpmässiga sammanhang. Han leker med orden samtidigt som man får känslan av varje ord är noga avvägt och inpassat i historien.

En detalj jag lagt märke till med Austers böcker är att på något sätt finns litteraturen, skrivandet och konstnärligheten alltid med, många författare har bebott hans historier. Och samma känsla som jag fått i dom andra jag läst av Austers böcker, så vill jag läsa dom böcker hans karaktärer skriver el läser, som i denna bok så vill jag läsa Den nya kolossen, jag vill läsa Aarons texter och romaner.

Citat ur boken om just Den nya kolossen, s 53 ”som varje läsare vet är Den nya kolossen en historiska roman, en bok som bygger på minutiöst forskningsarbete, som utspelar sig i Amerika mellan 1876 och 1890 och som grundar sig på dokumenterade, verifierbara fakta. De flesta personer är människor som verkligen levde på den tiden och även om figurerna är uppfunna är det inte så mycket påhitt som lån, stöldgods från sidor i andra romaner/…/ Allt framställs som rimligt, realistiskt, till och med banalt, tack vare exaktheten i beskrivningarna. Och ändå överraskar Sachs hela tiden sin läsare genom att blanda så många genrer och stilarter i sin berättelse att boken så såsmåningom liknar ett flipperspel, en sagolik apparat med blinkande lampor och nittioåtta olika ljudeffekter. /…/ Men även Raskolnikov finns med (direkt från epilogen i Brott och Straff- frisläppt från fängelset och nyanländ som immigrant till USA, där hans namn angliseras till Ruskin), liksom Huckleberry Finn (en medelålders vagabond som hälper Ruskin) samt även Ishmael från Moby Dick (som har en biroll som bartender i New York)

Jag tycker mycket om att läsa  Auster, och skäms lite nu för att jag ännu inte tagit mig igenom den sista delen i New York triologin. Men snart så kanske det med ska gå, min hög med påbörjade böcker växer sig farligt hög inser jag och jag måste bromsa mig själv. Läsa ikapp och avsluta, något som är så svårt att göra.