Tre urbrittiska män ska, för hälsans skull, bege sig uppför Themsen i en båt. De ska leva vildmarksliv och så att säga bli ett med naturen. Med sig har dom även hunden Montmorency.

Detta är en underbar liten bok fylld med härlig torr brittisk humor! Jag älskar dessa tre herrar som är så brittiska, så korrekta och så härliga. Humorn i boken är av den vänliga och varm sorten, inte elak eller plump.  Boken är en klassiker och det är helt förståligt. Jag har läst boken även tidigare för många år sen och skrattade och fnissade lika mycket då som nu.

S 102

”Detta är min åsikt om draglinor i allmänhet. Naturligtvis kan det finnas hedervärda undantag: jag vill inte påstå att det inte finns det. Det kan finnas draglinor som är en heder för sin yrkesgrupp-samvetesgranna, respektabla draglinor- draglinor som inte inbillar sig att de är ämnade för handarbete och försöker virka sig själva till antimakasser så snart det lämnas för sig själva. Jag säger att det kan finnas sådana draglinor: jag hoppas verkligen att det gör det. Men jag har då aldrig träffat på någon. Den har draglinan hade jag själv tagit hand om strax innan vi kom till slussen. Jag tänkte inte låta Harris röra vid den, för han är så vårdslös. Jag hade vindat upp den långsamt och försiktigt och bundit om den på mitten och försiktigt lagt den på botten av båten. Harris hade med vetenskaplig noggranhet lyft upp den och lagt den i Georges hand. George hade tagit den, hållit den en bit ifrån sig och börat vinda upp den som om han hade tagit linnebindorna ifrån en nyfödd tronföljare: men innan han hade lindat upp många meter var det hela mest likt en illa gjort dörrmatta”

This entry was posted on tisdag, september 22nd, 2009 at 11:17 f m and is filed under Humor. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.