En måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta på tunnelbanan. Han undrar om det syns utanpå att han är lycklig. Om det stör? Tåget bromsar in och han kliver av. För upptagen med sina tankar för att se att en dyster figur följer efter honom.
På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att de hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa därute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att backa undan för något.

Jag har läst och läser mycket deckare och det är inte ofta jag hittar något som känns nytt och spännande. Men nu har jag gjort det, Carins bok om om Hammarbypolisen Conny Sjöberg och hans kollegor är ruskigt bra. Det är en intensiv historia med mörka hemligheter som går långt tillbaka i tiden. Mördaren är en mycket kallsint och ond person, vi får i boken dels ta del av mördarens förflutna och dennes tankar under tiden jakten på denne pågår. Carin lyfter fram det vardaglig och det grå, sätter det i rampljuset och det är ingen vacker bild vi får se. Mot slutet satt jag och vred på mig i stolen och ville nästan hoppa fram till slutet för att spänningen blev för stor. Men jag klarad av att inte tjuvkika och det var tur för den twist som kommer i slutet på boken är helt oväntad. Detta är en mycket bra bok som jag verkligen gillar och jag kommer läsa dom andra i denna serien också.

Läkaren och rättsantropologen David Hunter kallas till den lilla ön Runa i Yttre Hebriderna i ett rent rutinärende. De svårt brända kvarlevorna av en människa har påträffats i en enslig stuga och polisen betraktar det hela som en tragisk olyckshändelse. Men när Hunter undersöker liket kommer han fram till att det är mycket som inte stämmer. Det är fråga om ett mord, och han kallar på förstärkning från fastlandet. Då bryter stormen lös och ön blir helt isolerad.
En mördare går lös på Runa och skräcken sprider sig i det lilla samhället. Skräcken är befogad – snart visar det sig att mördaren bara har börjat.

Vi befinner oss alltså återigen på ett isolerat ställe, nu ännu mer än i första boken Dödens kemi som utspelar sig i en by mitt ute i ingenstans, för nu är vi på en ön Runa i  Yttre Hebriderna. Dessutom är kommer det en storm som isolerar hel ön. Ön är liten och det bor inte många på ön, alla känner alla. Och nu går det en mördare lös, allt medan stormen viner och mörkret lägger sig över ön. Jag känner kylan, jag känner skräcken som lägger sig över öns innvånare och jag känner Davids panik över att vara den enda som finns på ön som är utomstående. Dessutom är han ju där för att hitta mördaren, och det vill någon inte att han gör. Davids liv hänger på en skör tråd och han utsätts för flera mordförsök. Beckett är duktig på att bygga upp stämningen och snart börjar man titta över axeln för att vara säker på att man fortfarande är själv. Det är mycket effektfullt och mycket spännande. Visst känns historien lite som en upprepning från förra boken, isolerad plats, galen mördare, storm, argsinta by invånare och David som kämpar mot ondskan. Men det gör inte så mycket faktiskt, för det är ju ändock en helt annan historia och en helt ny plats med en ny galen mördare och nya by invånare. Och när dessutom strömmen går och all kommunikation med omvärlden slåss ut då blir det extra nervpirrande. Men dock höll jag på att kasta boken i väggen när jag kom till slutet. så får man icke göra som Simon gjort! Det är förbjudet! Tänker inte säga vad Simon har fått för sig att göra om ni nu ska läsa boken. Men det är ett fruktansvärt slut. Måste ha tag i del tre snabbt nu.

I Vinprovarna deltar antikhandlaren och antihjälten Homan i en rundresa till några av de förnämsta franska I vinslotten. Han blir allt starkare övertygad om att någon i denna grupp av gommens virtuoser är en mördare. Medan bouqueten av ädla viner förföriskt lyfter sig över sidorna tätnar misstankarna hos Johan Kristian Homan att ett mor begåtts; Homan axlar sin Sherlock Holmes kappa och går tappert riskerna till mötes, som vanligt tillsammans med sin vackra Siameskatt Cléo de Merode.

En lagom lite små puttrig bok, känns lite lätt brittisk. Det blir aldrig för hemsk men samtidigt inte för seg eller tråkigt. Boken håller ett lågt tempo genom hela historian. Sakta vecklas ett lite mord mysterium ut och till slut hamna även Homan i svår knipa med risk för sitt eget liv. Mårtenson använder ett bra språk och har fina miljö beskrivningar. Hans karaktärer känns aldrig platta, en aningen stela ibland, men oftast är dem livfulla. Jag gillar sådan här böcker. Det är inget svårt eller tillkrånglat. Det är enkelt och trivsamt. Man vet vad man får och man uppskattar det. Trevligt!

En gammal man från de slitna judiska kvarteren mördas på ett ohyggligt sätt.Ovanför hans kropp har mördaren målat ett hakkors med mannens eget blod. Är det ett rasistiskt dåd? Berättelsen tar oss genom Istanbuls vindlande och mörka gränder och bakgator. Vi får möta familjen Gulcu som styrs med järnhand av mormor i familjen. Vi får möta Robert, en engelsmän som faller allt djupa ner i vansinnet pga av sin kärlek. En tysk textilmagnat korsar också våra vägar. Det göms en hemlighet så mörk och ond att någon gör allt för att den ska förbli gömd. Vi får nu träffa kommisarie Ikmen, en svartmuskig turk som kedjeröker och är lätt alkoholiserad. Ikmen lever med sin fru Fatma, sina åtta barn och sin gamle far Timur som faktiskt har ett och annat nyttigt att bidra med till utredningen. Ikmens partner är den blyge men oehört intelligenta Suleyman.

Detta är en mustigt och väl kryddad bok. Full med fängslande miljöer och intensiva intriger. Alla karaktärer i boken får stort utrymme och får visa upp sig i rampljuset. Men utan att det blir för mycket, dessa karaktärer tar sin plats men lämnar också plats för det osagda. Hemligheten och svaret är väl dolt och i jakten på svaret tar oss på en vindlade färd genom Istanbul. En plats jag aldrig förr besökt tidigare. Och det gör mer intresserad och fascinerad. Kulturen och människorna är spännande och annorlunda. Det är lite smutsigt och frånstötande ibland, vissa karaktärer hade man gärna låtit bli att träffa. Ser fram emot att få läsa del två om Ikmen och hans Istanbul.

Gordon Matthews första hustru Anne hittas död och Gordon blir åtalad och fängslad. Sen efter några år träffar han Carrie och dom gifter sig. Och dom har båda sina hemligheter för varandra. Sen hittar Gordon Carrie mördad i deras hem. Har Gordon mördat henne eller vad är det som har hänt.

Alltså nej, jag kan inte med denna bok. Jag orkar bara inte läsa den. Den känns stel och tråkig. Samma gamla vanliga på något sätt. Miljön i boken känns grå och intensägande. Den talar inte till mig, jag får inte veta något om den. Karaktärerna känns platta och gråa. Nu är detta första boken  av Yorke jag läser, och eftersom jag alltid ger en författare en chans till om nu den bok jag fått tag på av dom inte passar mig. Så jag får väl se om det blir så här med. För det känns inte lockande alls att vilja läsa något mer av Yorke, tyvärr.

Boken börjar på det Kungliga biblioteket.En värdefull atlas är borta. Spåren leder till en spelklubb på en liten bakgata strax intill Kungliga biblioteket. Spåren leder vidare till Årsta slott. Där det bodde en stor textilmagnat och hela hans familj som nu när den store magnaten dött slåss om arvet. Och Harry Friberg som är barndomsvänner med magnatens barn får finna sig själv i att försöka hitta den försvunna kartan och medla mellan familjemedlemmarna. Och även ta reda på om magnaten trillade ner för trappan och dog eller om han fick hjälp på vägen ner.

Detta är ett spännande äventyr som tar oss in i dom fina slottsalongerna men också med in i skumma spelklubbar och hänsynslösa fifflande människor. Boken är enkel och trivsam.  Något bleka karaktärer, man får inte riktigt grepp om dom. Nu är detta dock en serie böcker som Ulla tidigare skrev tillsammans med sin make. Kanske får man mer grepp om Harry om man läser någon av dom tidigare böckerna. Men jag är fullt nöjd med boken, lättsamt och snabbläst. En trevlig lässtund.