Kupferberg (född 1923) har kallats världens äldsta rockstjärna. Tillsammans med Ed Sanders berömd redan på 60-talet med ohejdbara anti-etablissemanget-rockgruppen The Fugs. Allt sedan dess har han varit oavbrutet verksam på alla alternativkulturella  områden man kan tänka sig- han har turnerat, släppt skivor, startat teatrar, drivit bokförlag och stått på barrikaderna i fem decennier som den outröttlige visionär han är…Hans plötsliga hugskott- en jungfrulig dag, tidigt 60-tal- att skriva en bok om hur angeläget det är att inte arbeta alldeles på tok för hårt som så många tyvärr gör, utan hellre leva lite laid back så att man åtminstone har en skugga av chans att hinna uppfatta själva poängen med livet.

Boken är en enda långa lista på råd om hur man kan leva bra utan arbete och mycket pengar. Jag skratta mig fördärvad vid många tillfällen. Som vanligt med böcker från Bakhåll så finns där med ett välgjort efterord här skrivet av Christian Ekvall. Mycket bra med lite bakgrunds information när det handlar om en person man bara vagt vet vem det är.

Här är en del av Tulis råd från boken;

*Ät munkarna runtom de bortslängda hålen

*Lev på drömmar

*När du vill läsa en bok, skriv den alltid själv

*Skicka  brev utan frimärke till sig själv, ange den rätta adressaten som avsändare

*Bo i mellanrummen

*Var på plats när det delas ut gratis mat

*Var den förste som sätter upp Pizzastånd på Mount Everest

*När tillfället knackar på dörren, knacka tillbaka

Här är en samling härliga och slagfärdiga essäer av den berömde författaren och semiotikern. Författaren säger i sitt eget förord att hans avsikt är att roa- och visst gör han det! Här funderar han över livsfrågor såsom hur man reser med en lax, hur man inte pratar fotboll och hur man slänger telegram i papperskorgen. Han ger oss satiriska skildringar från förhållandena i Italien och övriga västvärlden. Han visar på stor absurditet i vårt moderna samhälle. Under ytan löper dock ett stråk av djupaste allvar, en uppriktig önskan att avslöja den moderna människans egoism, enfald och fåfänga.

Under ett par bussresor har jag suttit och fnissat när jag läset Ecos lilla bok, jag har även en del gånger satt skrattet i halsen så jag anar allvaret under till. Men mest har han berört mig och gett mig glädje under mina bussresor, han visar på många fånigheter som finns i vårt moderna samhälle och han gör det med en stor portion ironi och humor. Eco är en väldigt intellektuell person som verkligen har kunskaper om mångt och mycket.

Här har Auster samlat en rad mer eller mindre självbiografiska händelser som han återger och reflekterar över på sitt eget stillsamma och underfundiga sätt som är en blandning av lätthet, barnslig förtjusning och varm klokskap.

Auster berätta här om livet i det stora och i det lilla, om ödets makt och om slumpen av att möta någon som är ens far trots att man aldrig setts innan. Korta små texter får vi ta del av Austers egna tankar och funderingar kring händelser runt honom, hans familj och hans vänner. Mycket handlar just slumpens makt och styrka. Man får många Aha upplevelser och känslor. Auster typiska lättsamma och lätt ironiska humor lyser igenom överallt.