Member Login

Lost your password?

Registration is closed

Sorry, you are not allowed to register by yourself on this site!


Archive for the ‘Roman’ Category

Dr Glas, Hjalmar Söderberg

söndag, februari 15th, 2009

Doktor Glas förälskar sig i den unga vackra Helga, som är fast i ett hopplöst, kärlekslös äktenskap. Ständigt ser han den motbjudande pastor Gregorius och hans unga skyddslösa hustru och känner att han håller på att dras in i ett triangeldrama. Helga vänder sig till doktor Glas för att få hjälp och alltmer aktivt förbereder han lösningen.
Har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?

Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas utkom första gången 1905 och var då oerhört provocerande för sin samtid. Med sin psykologiska nerv, moralfilosofiska utläggningar och förälskade skildring av sekelskiftets Stockholm är den lika aktuell idag.

I små dagboksanteckningar får vi lära känna Dr Glas under hans nattliga funderingar kring livet, döden, kärlek och människor. Han visar oss den fula och elaka prästen Gregorius, och vi får se han försöka hjälpa dennes fru. Han brottas med känsliga frågor som om abort är rätt. När är det rätt att döda en annan person, i självförsvar enligt lagen men vart går gränsen för självförsvar. Är det enbart i fysiska situation då ens eget liv är i fara? Eller hur ska man tolka det? Dr Glas funderar mycket på kärleken, dess makt och storhet. Vad den betyder för oss människor. Söderberg använder ett enkelt språk som känns vardagligt och nära en själv. Det är starka känslor Dr Glas Brottas med, både moraliska, etiska och sina egna känslor. Söderberg teckna med en kärleksfull hand upp ett Stockholm vid sekelskiftets tid.

En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie

söndag, februari 15th, 2009

Olanna och Kainene är så olika som två tvillingsystrar kan bli. Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda familj till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, den politiskt engagerade Odenigbo och får en dotter, Baby.
Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen.
Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när kriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda händelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras, Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid.

Två tvillingsystrar, lika men ändå olika. Nigeria på 60talet. Biafrakriget och igbo folket som strävar efter egen makt över sitt landområde Biafra. Om Ugwu, tjänstepojke hos en intelligent professor. Om kampen för att överleva. Att välja sida och visa lojalitet. Om kärlek som överlever allt. Ett folks kamp för sina rättigheter. Krigets fasor skriker ut sin ångest från sidorna. Språket flyter fram genom boken. Miljöerna är vackra och väl beskrivna. Ibland blir det dock lite väl mycket drama och en aningen överdrivet. Att ha skalat av texten en aningen och att dämpa det överdrivet dramatiska hade nog lyft boken ett snäpp högre.

Cormac McCarthy, Vägen

måndag, december 22nd, 2008

En far och hans son vandrar ensamma genom ett nedbränt amerikanskt landskap. Kylan är genomträngande och snön som faller blandas med askan i luften. Himlen är släckt på ljus. Deras destination är kusten, men det vet inte om något väntar på dem där. Allt de har är en pistol att försvara sig med mot de laglösa gängen som rör sig längs vägen, det kläder de bär på kroppen, en kärra med mat- och varandra.

Vad det är som har hänt får vi inte veta och vi får aldrig veta dessa två personers namn. Allt vi vet är att dom måste ta sig till kusten. Jag var inte bered på den hypnotiska effekt boken skulle ha på mig.  Det är en tunn bok på 240 sidor, stor text och mycket mellanrum. Men i dom mellanrummen och i dom helt avskalade orden göms en smärta som gör att ögonen tåras och hjärtat bultar. Kärleken mellan far och son är kraftfull, trots en otroligt liten chans att överleva så gör det ingenting så länge som har varandra.  Det är vackert och det är plågsamt. Och det är väldigt tankeväckande. För vad har man kvar när allt annat försvunnit, när solen inte längre lyser, när fåglarna tystnat, vinden kallnat och världen inte längre är vad den brukade vara? Detta är en bok att gömma i sitt hjärta och minnas länge.

Citat sidan 161 ”När de började vandra igen var han mycket kraftlös och trots sina stora ord hade han blivit mer modlös än han varit på flera år. Nedlortad av diarre, stödd på varuvagnens handtag. Han sneglade på pojken ur sina insjukna härjade ögon. Ett  nytt avstånd mellan dem. Han kände det. Efter två dagar kom de till ett område där eldstornar hade dragis fram och efterlämnat kilometervis med bränd jord. En askskorpa i vägbanan flera centimeter djup och svårt att ta sig fram med vagnen Asfalten hade bucklats upp av hettan och sedan lagt sig igen. Han stödde sig på handtaget och tittade framåt längs vägen. De smala kullfallna träden. Vattenledaren en grå sörja. Ett svartnat plockepinnland

Michel Faber, Sugar

tisdag, december 16th, 2008

Nej jag är ännu inte klart med Sugar. Den är tjock som en tegelsten med pytte liten text i pocket format. Det tar lite tid. Men jag är djupt förälskad och jag är förtrollad! Läs här en bit av inledningen till boken.

När du först fick syn på mig och beslöt att följa med mig, trodde du antagligen att det bara var att komma hit och göra sig hemmastadd. Nu när du är här på riktigt, är luften bistert kall och du förs genom totalt mörker, snubblar fram över den ojämna marken och känner inte igen något. När du tittar åt höger och vänster och blinkar mot den iskalla blåsten inser du att du har kommit in på en okänd gata med mörka hus med okända människor. Och ändå valde du inte mig i blindo. Du hade vissa förväntningar. Låt oss inte vara pryda: du hoppades att jag skulle tillfredsställa alla de begär som du är för blyg för att nämna eller åtminstone se till att du hade det trevligt. Nu tvekar du, håller alltjämt fast vid mig men är frestad att låta mig gå. När du fick syn på mig, förstod du inte riktigt hur stor jag var, inte heller förväntade du att jag skulle göra ett så starkt intryck på dig på så kort tid. Snö och hagel biter i dina kinder, vass små piggar så kalla att de känns varma, likt glödkorn i blåsten. Dina öron börjar värka. Men du har låtit dig ledas på avvägar och det är för sent att vända tillbaka nu.”

Khaled Hosseini, Flyga drake

torsdag, december 11th, 2008

Amir och Hassan växer upp som bästa vänner under en omvälvande tid i Kabul. Trots att de uppfostras sida vid sida lever de i två helt skilda världar. Amir är son till en framstående välbärgad man, medan Hassan, som är son till Amirs fars tjänare, tillhör det fattiga och lågt stående hazarfolket. Hassan gör allt för Amir, han försvarar honom i alla lägen, men när Amir en dag får chansen att återgälda Hassans totala lojalitet sviker han.
När Sovjetstyrkor invaderar Kabul och Amir och hans far flyr landet för att skapa sig ett nytt liv i Kalifornien tror Amir att han har gjort sig fri från sitt förflutna. Men han kan inte lämna minnet av Hassan bakom sig.
Flyga drake
är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet. Den handlar om banden mellan fäder och söner och fädernas makt över sina söner - deras kärlek, uppoffringar och lögner. I bakgrunden står historiska händelser som inte tidigare berättats på detta sätt, boken tar oss från ett vackert och välmående Afghanistan rikt på kultur till det ödelagda land som det är idag.

Jag är mållös. Stum. För hur ska jag kunna förklara denna bok med rättvisa ord? Två dagar har den följt med mig överallt, jag har slukat varenda ord, jag har gråtit, jag har varit så arg att jag skakat, jag har glatt mig och jag har skrattat. Boken har funnits i min närhet under lång tid nu, men jag har aldrig känt någon lust att läsa den. Stunden har inte varit den rätta, jag har inte varit mogen för det. För det är en skakande skildring av nutida Afghanistan som vi får möta i slutet av boken, ett land som en gång blomstrade av välmående ligger nu sönderslitet och förstört. Första delen av boken är dock en otrolig varm och kärleksfull berättelse om vänskap och lojalitet. Det är en berättelse om faderskap och längtan efter faderns kärlek. Afghanistan har varit för mig ett land som man läser om i tidningen eller ser på tv. Det är krig, det är svält och landet är inte som det ska längre. Här får jag se ett annat Afghanistan, först genom dom unga pojkarna Amir och Hassan, känna deras barndoms dofter av kebab och curry, smaken av granatäpplen och känna solen lysa i deras ansikte när dom skrattande springer ikapp över kullen. Sedan kommer en flykt till det stora landet i väst, där inget är som det ska vara. Folket är annorlunda, maten smakar inte som den ska och dofterna från barndomens land finns inte där. Sen kommer sista delen som utan att tveka kastar mig som läsare rakt in i ett Afghanistan som brinner och där fasorna syns i varje människas ansikte, där talibaner har tagit kontrollen och ingen går längre säker. Författare är väldigt duktig på att måla upp miljöer med sin penna, det känns verkligt, jag kan känna solen, känner dammet, hör bomberna vissla, hör dom ångestfyllda skriken. En helt otrolig resa har detta varit.

Arto Paasilinna, Hoppsan jag är död

tisdag, december 9th, 2008

”Min död kom som en fullständig överraskning för mig” Så säger vår hjälte redan i allra första början av denna halsbrytande historia. Han möter döden på det mest snöpliga vis. Fullt upptagen av ett par kvinnoben går han rakt ut i gatan och blir påkörd av en bil. Han dör på fläcken. Och allt detta pga av en främmande kvinna som inte ens visar sig vara så vacker som hennes ben antydde. När han ligger där på trottoaren inser han att han faktiskt är död.. Hans kropp är helt orörlig och andligen befinner han sig på denna sidan och kan följa allt som händer…… Alla funderar vi väl då och då på vad som egentligen händer när vi dör. Här är Paasilinnas svar! Hoppsan jag är död handlar om att ta steget över till andra sidan men ha en fot kvar på jorden.

Här hamnar vi en i en värld som finns runt oss utan att vi ser den. Alla dom döda som är tillräckligt begåvade hamnar i en värld mellan jorden och himlen. Här lever dom vidare i all välmån, kan resa vart dom vill med tankens snabbhet, dom kan se vad kända och okända människor gör om dagarna, dom kan läsa levande människors tankar och även påverka de levandes tankar och drömmar. Det är stillsam berättelse med inslag av såväl humor som filosofi. Det är ingen bok man läser för att skratta högt åt. Utan man läser den för värmens skull och dess stillsamma humor. Arto skriver med enkla ord som sveper framöver sidorna men han går djupt in under och bakom orden. Där finner man ett allvar över vad som är liv och vad som är död. Det var en njutningsfull stund jag tillbringade med denna bok.

Jonas Gardell, Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

tisdag, december 2nd, 2008

Detta är berättelsen om Sverige inför tusenårsskiftet. Vad gör vi? Vilka är vi? Hur ser våra liv ut? Denna vecka gäller gula rabattkuponger, nästa vecka blå. Livet går ut på att leta så långt bak i mjölkdisken som möjligt för att hitta en förpackning med en dag bättre bästföre-datum, och då har man överlistat den lokala Ica-handlaren. Allt medan jorden snurrar och scenen sakta men obönhörligt vrider sig runt, så att de som nu står i ljuset alldeles snart är i skuggan igen. Här berättas om ett antal människor, deras drömmar, tillkortakommande och längtan i det lilla landet långt upp i norr under stjärnorna.

Med en vass humor och en bitsk penna berättas denna historien om ett antal olika människor. Det handlar om bitterhet och om drömmar. Gardell berättar med träffsäkerhet om helt vanliga människor som lever sina vardagliga liv. Efter dom första 30 sidorna blir jag så störd på dessa gnälliga och jobbiga personer, fundera på att kasta boken i väggen ett tag. Sen stanna jag upp och insåg, jamen så är det ju, så är vi ju. Vi gnäller, vi vantrivs, vi lunkar på i samma gamla spår år ut och år in. Och alltid med en grå himmel över oss. Och vad gör vi åt det? Oftast inget, vi fortsätter bara som förut. För mellan raderna anas ändå ett svagt ljus och ett visst hopp. Mitt allt kan vi hitta dom små saker som gör livet en aningen bättre.

Citat från sidan 118″ Sådant är det trygga livet. Gränserna för det otänkbara flyttas, för det otäcka och farliga. Hotet kommer tätare inpå, rörelsefriheten bli mindre, samtidigt som lyckan blir skörare och allt mer fragil. Sådant har deras liv begränsat sig, hejdat sig, slutit sig om dem. Man tager trepunktsbälte, ABS-bromsar och airbag. Blandar med fritidsresor, Den förenklade självdeklarationen och Amelia. Häller sedan spermiedödande glidmedel över alltsammans och griljerar i tio min på medelvärme mitt i den barnsäkra ugnen. Skulle något gå på tok har man öppet köp i tio dagar om man bara sparat kvittot, och det har man. Vad är det för liv de lever? De är själar så rädda att dö att det inte vågar leva.”

Jasper Fforde, Var är Jane Eyre?

fredag, november 28th, 2008

Året är 1985, platsen är Storbritannien. Krimkriget pågår fortfarande, tidsresor är vardagsmat och klonade drontar finns i var mans hem. Här tar man litteratur på blodigt allvar: gatustrider utkämpas mellan militanta shakespearetolkare och att förfalska Byrons dikter är ett grovt brott. Thursday Next är specialagent vid Litteraturroteln i London. När superskurken Acheron Hades stjäl ett värdefullt originalmanuskript, Martin Chuzzlewit, av Charles Dickens blir hon involverad utredningen. Plötsligt upptäcker man att Mr.Quaverley i Dickens roman är utplånad i alla senare utgåvor och strax därefter finner man honom mördad! Riktigt allvarligt blir det när Jane Eyre kidnappas. Det mäktiga Brontësällskapet rasar och det är upplopps stämning i landet. Thursday Next blir tvungen att själv bege sig in i romanen för att förhindra att kaos bryter ut.

Jag gillar verkligen denna bok, den är så lekfull och humoristisk! Det är nervkittlande spännande med djupt allvar för att i nästa sekund bli muntert och fullt av skratt!  Jag gillar språket som flyter lätt och man fastnar direkt. Det är detaljrikt och karaktärerna är djupa och livfulla. När jag började läsa den hade jag hamnat i en lässvacka och orkade inte läsa något. Men efter att ha läst denna lättsamma och påhittiga bok så var jag botad! Jag gillar att det är en sfibok men som utspelas i våra dagar. Så trots att det är många udda saker som existerar såsom drontar, bokmalar, luftskepp, prosaportaler, tidväktare och litteraturkriminalare så känner man igen sig. Det känns ändå välbekant och inte för rymdigt som det lätt blir med sfi.

Och jag vill också ha en dront som sällskapsdjur!

citat sidan 37″ Inga vingar? frågade tjänstemannen nyfiket och begrundade Pickwicks lite udda fason. Han är en version 2.1 förklarade jag, en av dom första. Dom var inte färdiga med sekvensbestämningen förrän verison 1.7. Han måste vara rätt gammal? Han blir tjugo i oktober. Själv hade jag en av dom tidiga pungvargarna sa tjänstemannen och lät bedrövad. En version 2.1………Men tjänstemannen hörde inte på Han hade redan över gått till nästa dront, en långhalsad varelse som skiftade i rosa. Ägaren mötte min blick och log urskuldande. Jag fyllde ut med icke-kodade sekvenser från flammingo förklarade han, jag borde använt duva”

Bodil Malmsten

onsdag, november 26th, 2008

”Jag bor i Finistère för att jag har flyttat hit. Det är ingen slump, det finns ingen slump för en erfaren kvinna. På samma sätt som det finns en partner för varje människa, finns det en plats. Det gäller bara att hitta sin bland de miljarder som tillhör någon annan. Det gäller att vara vaken, det gäller att välja. Min plats ligger där jorden tar slut i Europa – fin des terres – Finistère.”  Bodil Malmsten berättar här med sin sedvanliga träffsäkra humor och insikt om livet i stort om hur det är att våga bryta upp, att odla sin trädgård och hitta andrum.

Åh jag vill flytta in hos Bodil, jag vill vandra i hennes vackra trädgård och njuta av friheten och ljuset. Har ni inte läst något av Bodil innan så gör det nu! Detta är en varm och vacker bok om frihet och om det vackra i livet. Samtidigt kan det svida till ordentligt när ilskan kommer. Ilskan över att vara människa och den skam som det innebär när man vill slå sig fri. Detta jobbiga att bära med sig den ångesten från moder landet. Det som är så svenskt, att man inte ska tro att man är något. Att man inte får vara helt fri och oberoende, det måste kosta något med. Det är vemodigt och smärtsamt. Men så ljuvligt! Jag älskar verkligen Bodils lätta sätt att skriva, kort meningar med stark känsla. Det är rappt och käckt.  Glädjefyllt!

Barbara Nadel, Dödlig rättvisa

torsdag, november 13th, 2008

Oktober 1940. Francis Hancock jobbar som begravningsentreprenör i East End i London. Och varje natt regnar det bomber från det tyska flygvapnet ner över staden. Francis var med under första vändan. Därför när bomberna regnar ner över staden då springer Francis. Han springer som en galningen genom Londons mörka gator allt medan himlen brinner.

En dag får Francis in en kropp på sin firma som han känner igen. En man han stötte ihop med under en vansinnig natt som bad om hjälp. Men Francis bara sprang undan fasan som fanns runt honom och inom honom.  Nu ligger han på Francis bord i källaren. Och något står inte rätt till, har någon utnyttjat kriget för att begå ett mord? Hans efterforskningar dra honom allt djupare ner bland brott och försåtliga lögner, och någonstans finns det någon som till varje pris vill att sanningen förblir begravd.

Boken hittade jag på bibliotekets deckare avdelning.  Och visst är det en skickligt berättad mord gåta vi får ta del av, med oväntade händelser och förlopp. Men ännu mer är det en roman om en vanlig familjs försök att orka överleva ännu en natt med tyska flygplanet som viner genom luften och släpper sina bomber över oskyldiga människor. Francis och hans familj tecknas med varsam och öm hand.  Mellan raderna lyser skräcken fram, med små ord anas den fasa som alla bär omkring på. Intensivt och färgstarkt. Kommer läsa del två om Francis också. För det här är en mycket bra bok.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu