Member Login

Lost your password?

Registration is closed

Sorry, you are not allowed to register by yourself on this site!


Ellis Peters, Ett utsökt mysterium

december 9th, 2008 by midnattsflicka

Året är 1141 och England sönderslits av maktkampen mellan Kung Stephan och Kejsarinnan Maud. Två munkar på flykt undan inbördeskrigets fasor söker en fristad i klostret i Shrewsbury. Broder Humilis, en korsfarare som lämnat sitt gamla liv och anslutit sig till benediktinerna och hans tillgivne följeslagare, den stumme och gåtfulle Fidelis. Allt förlöper väl till dne dag då den unge Nocholas, som tidigare varit Humilis väpnare, kommer till klostret och meddelar att han vill gifta sig med den flicka som en gång var Humilis trolovade. En slumrande tragedi väcks till liv, ett begånget brott tycks uppdagas- och det är bara den skarpsinnige och oförtröttlige broder Cadfael som förmår skilja mellan skyldig och oskyldig.

Jag är väldigt förtjust i Broder Cadfael och med Peters sätt att bygga upp en historia. Det finns ett flertal i serien om Cadfael och jag ska försöka få tag på dom alla. För mig är Broder Cadfael som en korsning mellan Sherlock Holmes och James Bond men med munkkåpa och förflyttad till 1100-talet. I just denna bok har dock broder Cadfael en mindre roll än vad han tidigare haft. Här får istället dom andra karaktärerna tar större plats allmedan broder Cadfael står stillsamt vid sidan och väntar på att kunna hjälpa och leda vilsna själar på rätt väg. I denna bok begås inte ett enda mord, inte en droppe blod och ingen mördare. Men det är ändå en spännande historia med många komplikationer och svårigheter. Allt medan England blöder under inbördeskrigets fasor. Miljöbeskrivningarna är detaljrika och fulla av liv. Det doftar örter i broder Cadfael örtgård,  solen bränner en på kinderna och man hör kyrkklockan ringa till bön. Underbart! Perfekt läsning när lusten inte är så stor, när man inte orkar med allt för tunga böcker. Då kan man återkomma till broder Cadfael och då stillas hjärtat en stund och man får ro i kroppen.

Arto Paasilinna, Hoppsan jag är död

december 9th, 2008 by midnattsflicka

”Min död kom som en fullständig överraskning för mig” Så säger vår hjälte redan i allra första början av denna halsbrytande historia. Han möter döden på det mest snöpliga vis. Fullt upptagen av ett par kvinnoben går han rakt ut i gatan och blir påkörd av en bil. Han dör på fläcken. Och allt detta pga av en främmande kvinna som inte ens visar sig vara så vacker som hennes ben antydde. När han ligger där på trottoaren inser han att han faktiskt är död.. Hans kropp är helt orörlig och andligen befinner han sig på denna sidan och kan följa allt som händer…… Alla funderar vi väl då och då på vad som egentligen händer när vi dör. Här är Paasilinnas svar! Hoppsan jag är död handlar om att ta steget över till andra sidan men ha en fot kvar på jorden.

Här hamnar vi en i en värld som finns runt oss utan att vi ser den. Alla dom döda som är tillräckligt begåvade hamnar i en värld mellan jorden och himlen. Här lever dom vidare i all välmån, kan resa vart dom vill med tankens snabbhet, dom kan se vad kända och okända människor gör om dagarna, dom kan läsa levande människors tankar och även påverka de levandes tankar och drömmar. Det är stillsam berättelse med inslag av såväl humor som filosofi. Det är ingen bok man läser för att skratta högt åt. Utan man läser den för värmens skull och dess stillsamma humor. Arto skriver med enkla ord som sveper framöver sidorna men han går djupt in under och bakom orden. Där finner man ett allvar över vad som är liv och vad som är död. Det var en njutningsfull stund jag tillbringade med denna bok.

Länktips

december 8th, 2008 by midnattsflicka

Detta är en jätte bra sida där man lägger en en egen profil. Sen betygsätter man olika böcker man läst och får därefter tips på nya böcker som kan tänkas passa en. Och dom gissar även vad dom tror att man kommer tycka om dom nya böcker. Många gånger stämmer det väldigt bra och jag har hittat ett par nya författare via denna sidan. www.bok.nu  är adressen.  Man behöver inte registrera sig för att kolla runt på dom olika kategorier böcker som finns, men det underlättar ju.

Carin Gerhardsen, Pepparkakshuset

december 8th, 2008 by midnattsflicka

En måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta på tunnelbanan. Han undrar om det syns utanpå att han är lycklig. Om det stör? Tåget bromsar in och han kliver av. För upptagen med sina tankar för att se att en dyster figur följer efter honom.
På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att de hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa därute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att backa undan för något.

Jag har läst och läser mycket deckare och det är inte ofta jag hittar något som känns nytt och spännande. Men nu har jag gjort det, Carins bok om om Hammarbypolisen Conny Sjöberg och hans kollegor är ruskigt bra. Det är en intensiv historia med mörka hemligheter som går långt tillbaka i tiden. Mördaren är en mycket kallsint och ond person, vi får i boken dels ta del av mördarens förflutna och dennes tankar under tiden jakten på denne pågår. Carin lyfter fram det vardaglig och det grå, sätter det i rampljuset och det är ingen vacker bild vi får se. Mot slutet satt jag och vred på mig i stolen och ville nästan hoppa fram till slutet för att spänningen blev för stor. Men jag klarad av att inte tjuvkika och det var tur för den twist som kommer i slutet på boken är helt oväntad. Detta är en mycket bra bok som jag verkligen gillar och jag kommer läsa dom andra i denna serien också.

Simon Beckett, Skrivet i Eld

december 6th, 2008 by midnattsflicka

Läkaren och rättsantropologen David Hunter kallas till den lilla ön Runa i Yttre Hebriderna i ett rent rutinärende. De svårt brända kvarlevorna av en människa har påträffats i en enslig stuga och polisen betraktar det hela som en tragisk olyckshändelse. Men när Hunter undersöker liket kommer han fram till att det är mycket som inte stämmer. Det är fråga om ett mord, och han kallar på förstärkning från fastlandet. Då bryter stormen lös och ön blir helt isolerad.
En mördare går lös på Runa och skräcken sprider sig i det lilla samhället. Skräcken är befogad – snart visar det sig att mördaren bara har börjat.

Vi befinner oss alltså återigen på ett isolerat ställe, nu ännu mer än i första boken Dödens kemi som utspelar sig i en by mitt ute i ingenstans, för nu är vi på en ön Runa i  Yttre Hebriderna. Dessutom är kommer det en storm som isolerar hel ön. Ön är liten och det bor inte många på ön, alla känner alla. Och nu går det en mördare lös, allt medan stormen viner och mörkret lägger sig över ön. Jag känner kylan, jag känner skräcken som lägger sig över öns innvånare och jag känner Davids panik över att vara den enda som finns på ön som är utomstående. Dessutom är han ju där för att hitta mördaren, och det vill någon inte att han gör. Davids liv hänger på en skör tråd och han utsätts för flera mordförsök. Beckett är duktig på att bygga upp stämningen och snart börjar man titta över axeln för att vara säker på att man fortfarande är själv. Det är mycket effektfullt och mycket spännande. Visst känns historien lite som en upprepning från förra boken, isolerad plats, galen mördare, storm, argsinta by invånare och David som kämpar mot ondskan. Men det gör inte så mycket faktiskt, för det är ju ändock en helt annan historia och en helt ny plats med en ny galen mördare och nya by invånare. Och när dessutom strömmen går och all kommunikation med omvärlden slåss ut då blir det extra nervpirrande. Men dock höll jag på att kasta boken i väggen när jag kom till slutet. så får man icke göra som Simon gjort! Det är förbjudet! Tänker inte säga vad Simon har fått för sig att göra om ni nu ska läsa boken. Men det är ett fruktansvärt slut. Måste ha tag i del tre snabbt nu.

Herman Lindqvist, Fjärran han drumlar

december 5th, 2008 by midnattsflicka

Det är en samling nyskrivna, aldrig tidigare publicerade kåserier och berättelser om oss människor, i synnerhet svenska människor, och våra försök förr och nu att- trots allt- njuta av livet i Sverige, i Europa och världen. Det handlar om konsten att resa, att slappna av, konsten att äta, konsten att hantera kvinnan, konsten att älska, med flera nyttiga färdigheter på livets allt knöligare väg. Boken är illustrerad med ett antal gamla franska vykort, handplockade i boklådorna längs Seine.

Det är lättsamt och lite skojigt. Man känner igen sig vid ett par tillfällen. Men det känns lite ljummet, det är inget bett i den ironi Lindqvist använder sig av. Vet inte om det beror på att jag läst en hel del nytt från andra författare som också skriver om just människan och speciellt den svenska människan. Och där det varit vass och mycket bitsk humor. Det är dock inget fel på boken i sig. Lindqvist är en kunnig person, speciellt dom historiska texterna känns välskrivna och trevliga. Så visst är det en trevlig lässtund, med ett litet leende på läpparna. Och jag har lite svårt att han ska trycka in en massa anekdoter och texter om sig själv. Dom passar inte riktigt in bland dom andra texterna.

Citat sidan 10 ” Vi har blivit ett ett folk som roar oss lagom. Med måtta. I  strumpläst. Under kontrollerade former, med tillstånd. Vi köper tex vår festdricka i särskilda butiker, som alltid är stängda när det är som roligast och till priser som ska hålla festglädjen på en lagom nivå………Ingen annanstans röker man så hänsynsfullt som i Sverige, de blossande balkongernas hemland. Ingen annanstans har jag träffat människor som, av hänsyn till grannarna, faktiskt undviker att spola och bada på nätterna. Trots alla larmrapporter och katastrofrubriker, är Sverige det renaste och prydligaste landet som finns. Bara där existerar och följs tomgångsförbud för bilar. Bara där sorterar de allra flesta sina tomburkar och sopor och den som tagit öl i båten ror alltid tomglasen i land.”

Vår sista dans, Melissan Horn

december 4th, 2008 by midnattsflicka

Mina egna ord är för tillfället slut, jag låna istället Melissas Horns ord en stund.

Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är

Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals

Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Ja, jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans

Jaqueline Winispear, Lögnen

december 4th, 2008 by midnattsflicka

Maise Dobbs får ett uppdrag som hon egentligen inte vill ha. Det tar henne motvilligt tillbaka till Frankrike och minnena från tiden som sjuksköterska under första världskriget. Hennes uppdrag är att ta reda på om Sir Cecil Lawtons son Ralph verkligen dog under sin tjänstgöring i Frankrike. Den döende modern Lady Agnes var övertygad om att Ralph överlevt kriget men valt att inte återvända. På dödsbädden, tretton år efter det att sonen rapporterats saknad i strid, får hon sin make att lova att han ska göra nya efterforskningar.
När så Priscilla, Maisies väninna sedan skoltiden, får reda på att Maisie ska resa till Frankrike ber även hon om hjälp. Priscillas bror Peter försvann under kriget och familjen har aldrig fått klarhet i omständigheterna kring hans död.
Parallellt med dessa två undersökningar utreder Maisie tillsammans med sin assistent Billy Beale även ett fall med en 14-årig flicka som misstänks för mord.
Det är mycket för Maisie att reda ut, samtidigt som krigets mörka minnen plågar henne.

Detta är tredje boken om Maise Dobbs och jag rekommenderar att man läser dom i ordning. För det handlar väldigt mycket om Maises egna liv, om hennes långa resa från slummen upp till en ung självständig kvinna. Det handlar även väldigt mycket om just första världskriget och dom fasor som folk fick genomlida. Maise själv arbetade som sjuksköterska under första världskriget i Frankrike. Och jag gillar verkligen dessa böcker, visst ibland blir det lite väl präktigt och Maise lite väl sockersöt. Men det gör inte så mycket för boken är välskriven och har en stor detaljrikedom. Maise har gått i lära hos dels en psykolog (tror jag man kan kalla det) och även hos en mentor som utövar buddistiskt tänkande. Detta gör att det läggs mycket vikt på personers karaktärer, deras utstrålning och kroppsspråk. Det är väldigt intressant.Lögnen är en lättläst bok som känns väl genomtänkt med ett bra språk.  Där var en del lösa trådar som jag inte fick riktigt grepp om som den parallella historien om den 14 åriga flickan.

En uppmaning

december 4th, 2008 by midnattsflicka

Kära läsare nu skyndar ni er att köpa Melissa Horns skiva Långa nätter. Denna kvinna har en röst som gör att man smälter! Och hennes texter talar direkt till ens hjärta! Det är gudomligt vackert! Så skaffa denna skiva, sjunk ner i en soffa och bara njut.

Sonja Alden, Skratt genom tårar

december 3rd, 2008 by midnattsflicka

Som en väg utan mål
Och ingen där som förstår
När man har tappat allt
Man någonsin trodde på, mm
Då kan det öppnas upp en dörr
Som du inte såg där förr
Och solen lyser åter vägen där du går
Precis som…

Skratt genom tårar
Och sol genom regn
Som ett hopp som växer
Där på ovisshetens äng
Som ljus när det våras
En bro över hav
(En bro över hav)
När lyckan vänder sen
Den gett sig av, åhåhh

Varje saga har ett slut
Mm, som det varit förut
Åh, så finner alltid den
Som söker vägen ut, mm hm
Men det är inte alltid så lätt
Att finna alla de sätt
Och alla vägar som kan leda rätt
Åhåhh

Skratt genom tårar
Och sol genom regn, åh
Som ett hopp som växer
Där på ovisshetens äng
Som ljus när det våras
En bro över hav
(En bro över hav)
När lyckan vänder sen
Den gett sig av, ååhh

Så kom och börja om igen…
Åhåh

Skratt genom tårar
Och sol genom regn
Åh, som ett hopp som växer
Där på ovisshetens äng, åhh

Skratt genom tårar
Och sol genom regn
(Igenom regn)
Åh, som ett hopp som växer
Där på ovisshetens äng, åhh
Som ljus när det våras, mm
En bro över hav
(En bro över hav)
När lyckan vänder sen
Den gett sig av, åhåhh


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu