Mariam är bara femtom år gammal, fattig och utant ubildning när hon tvingar resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Efter nästan tjugo år i ett kärlekslöst och våldsamt äktenskap får Mariam sällskap av den unga Laila- hustru nr två som tvingas glömma sin kärlek till grannpojken efter hennes föräldrar dött i ett bombdåd. Medan de båda uthärdar det ständiga upptrappande våldet, i hemmet såväl som på Kabuls gator kommer de varandra allt närmare

Afghanistan, ett land där författare är uppväxt i och ett land med en mörk och våldsam historia men även ett starkt folk som visar att det alltid går att komma på fötterna igen. Som har en stark religion med traditioner och seder som hälper, stöttar och ibland används i fel syfte. I denna bok får vi möta två kvinnor, som båda hamnar i en situation där enda utvägen är ett giftemål, med en man som är väldigt våldsam och har en väldigt traditionell syn på kvinnans plats. Dessa två kvinnor kommer varandra otroligt nära och utvecklar en otroligt varm vänskap, en vänskap som blir starkare för allt dom måste utstå både i hemmet och under dom tider då kriget härjar i landet. Språket i boken är myllrande och mustigt, väldigt intensivt. Författaren lyfter här fram dessa två kvinnor som kämpar i ett land som styrs av mullorna och männen, där kvinnorna inte får lov att ens anas eller ta plats. Detta är en gripande bok som berör mig djupt, då detta är en historia som finns och dessa kvinnor finns där borta i Afghanistan, kvinnor som gått igenom samma saker som Mariam och Laila, som har förlorat sina älskade i kriget, som bär på plågsamma minnen från kriget men även som älskar sitt land och sin stad. Som känner en längtan efter ett land som återigen är ett fungerande land. Jag blir tagen av denna bok, gråter med Mariam och Laila, ibland måste jag rent av lägga ifrån mig boken och andas för att orden gör för ont.  På två dagar kunde jag inte släppa boken, jag kunde inte släppa taget om Mariam och Laila, jag var tvungen att få veta vad som skulle hända med dom. Så vackert skriven, så underbara miljöbeskrivning och en gripande historia.

Anna växer upp med sin adopterade syster Claire på en gård i Norra Kalifornien. Fadern är änkling sedan flera år, hennes mor dog när hon föddes. Till sin hjälp på gården har fadern Coop, en pojke som tidigt blev föräldralös efter att hans familj brutalt mördats. Anna, Claire och Coop utgör en treenighet som tycks oupplöslig. Men allt kan förändras och deras band slits isär när Anna och Coop ertappas i en intim situation av Annas far. Fadern får ett våldsamt vredesutbrott, något som för evig splittrar familjen men också binder dem samman genom ofrånkomliga minnen. Som vilsna satelliter försöker var och en ta ut nya riktningar i livet. Och försöker reparer det livspussel som så plötsligt krossades så brutalt.

Boken kretsar kring dess tre som en gång var så fast vid varandra men nu svävar omkring ensam i världen. Anna som hyr ett hus där en gång författaren Lucien Segura bodde, och som kommer ha en inverka på Anna och hennes liv här och nu. Bokens historia slingrar sig fram på små stigar och genom mörkar vrår och vidare ut på stora vägar och över berg. Den slingrar sig in i dessa tre personers liv, den omslingrar dom alla tre och även skiljer dom åt, men deras minnen av varandra kommer för alltid vara etsade i deras hjärtan och själar. Med Luciens inträdde i historien tillförs ytterligare ett liv och dess många slingriga vägar. Boken handlar om stark kärlek, om passioner och om förluster, och även om hur det förflutna alltid kommer finnas kvar i ens liv. Språket är vackert, emellanåt poetiskt och väldigt intensivt vemodigt. Jag gillar denna sortens böcker, där många olika karaktärers liv och känslor vävs samman och för en framåt genom livet och historien. Författaren är väldigt duktig på att måla upp olika miljöer och personskildringar.  Författaren är den som skrev Den engelska patienten, en bok och en film jag läst och sett ett par gånger men kanske det är tid för en omläsning. För mitt minne av hur mycket jag gillar att läsa Ondaatje pga hans vackra och mjuka språk, hans känslostarka historier och hans komplexa historier.

Ali är författare och leverar berättelser via e-post. Vem som helst kan beställa en historia, villkoret är att man är beredd att kliva in i berättelsen-med risk att lämna den som någon annan. Du kan bli hjälte i ditt eget liv, uppleva frihet för bara en natt. Men det sker till ett pris, något som Ali slutligen själv får erfara.

Powerbook är ett svindlande äventyr som utspelar sig i olika tider och på olika platser: I Paris, på Capri, i London och i cyberrymden. Stoff hämtas från sagor, myter, populärkultur och science fiction. Men alla spår som löper parallellt genom tiden och rummet korsas till sist och utmynnar i en tidlös historia om kärleken och dess villkor.

Jag vet inte hur jag ska bäst beskriva denna bok, den förflyttar sig runt i tid och rum, man kastas än flera hundra år bakåt i tiden för att sedan i nästa kapitel vara tillbaka i nutidens Paris. Den röda tråden är kärleken, en kärlek utan gränser och utan villkor, en kärlek som vill övervinna tid och rum. Att det till stor del utspelas ute i cyberrymden via det skrivna ordet, tidigare hade jag aldrig kunnat förstå det, hur man kan utveckla och lära känna någon på det viset. Nuförtiden så vet jag bättre, nuförtiden så använder jag själv mig av mina ord för att få vara nära en speciell vän. Orden hämtas från sagor, från legender, från nutiden, ja den hämtas från livet självt på något sätt. Det är drömskt och det är samtidigt glasklart. Att ord kan vara så starka, så intensiva trots att mycket lämnas utanför.

Citat s. 65 ” Vilken underlig värld det är, där man kan få så mycket sex man vill ha men där kärleken är tabu. Då talar jag om den riktiga kärleken, den stora passionen, den som kanske inte lämna utrymme för tillgivenhet eller bekvämlighet eller lycka. I själva verket brakar kärleken in i ens liv som ett isflak, och även om ens hjärta är byggt som Titanic så går man under. Så stor är den, så ofantligt stor. Den är inte väluppfostrad, den är inte ren, den går inte att tygla”