Förortshäxor, trotsiga gamla damer, åldrande monster, självmordsbenägna lotterivinnare, vargmän, delfinkvinnor och medelålders tillverkare av läderkläder. Det är verkligen en virvlande dans man ger sig ut på. Här möts det vackra och det fula i en häftig tango. Här får vi bekanta oss med söta som har en besk eftersmak. Här får vi uppleva mirakel och tragedier hos den vanliga lilla människan. Det är intensivt och ibland väldigt provocerande som när Joanne ger en rak höger åt skönhets idealen och dess industri. Smärtsamt och vemodigt som i den ”Lilla sjöjungfrun”.
Jag gillar verkligen Harris böcker, har inte läst alla ännu, men dom jag läst har en må bra känsla över sig. Det är alltid varmt och tryggt på något sätt. Det känns välbekant och hemtrevligt. Just denna novell samling är Harris tuffare i sitt språk, lite vassare och mer arg än tidigare. Men eftersom bredden är så stor på dom olika novellerna så gör det inget. För det finns också dom som är mjuka och vackra. Det här en bra bok att ha bredvid sängen för dom där sömnlösa nätterna. Att ta fram, bläddra lite i och njuta för en stund.
