”Jag bor i Finistère för att jag har flyttat hit. Det är ingen slump, det finns ingen slump för en erfaren kvinna. På samma sätt som det finns en partner för varje människa, finns det en plats. Det gäller bara att hitta sin bland de miljarder som tillhör någon annan. Det gäller att vara vaken, det gäller att välja. Min plats ligger där jorden tar slut i Europa – fin des terres – Finistère.” Bodil Malmsten berättar här med sin sedvanliga träffsäkra humor och insikt om livet i stort om hur det är att våga bryta upp, att odla sin trädgård och hitta andrum.
Åh jag vill flytta in hos Bodil, jag vill vandra i hennes vackra trädgård och njuta av friheten och ljuset. Har ni inte läst något av Bodil innan så gör det nu! Detta är en varm och vacker bok om frihet och om det vackra i livet. Samtidigt kan det svida till ordentligt när ilskan kommer. Ilskan över att vara människa och den skam som det innebär när man vill slå sig fri. Detta jobbiga att bära med sig den ångesten från moder landet. Det som är så svenskt, att man inte ska tro att man är något. Att man inte får vara helt fri och oberoende, det måste kosta något med. Det är vemodigt och smärtsamt. Men så ljuvligt! Jag älskar verkligen Bodils lätta sätt att skriva, kort meningar med stark känsla. Det är rappt och käckt. Glädjefyllt!
