Arkadij återvänder hem till faderns gods Marino efter att ha avlagt examen vid universitetet i Petersburg. Han har en gäst med sig, vännen Bazarov, son till en fältskär. Bazarov studerar till läkare. Han är nihilist och vägrar erkänna statens och kyrkans auktoritet, och han föraktar adeln. Arkadij beundrar honom, men Arkadijs farbror, som också bor på godset retar sig på honom, råkar ofta i gräl med honom och utmanar honom till slut på duell.
Huduvtemat i denna roman är ett evigt aktuellt problem, motsättningar mellan den äldre och den yngre generationen, men förälskelse, svartsjuka och kärlek spelar också en viktig roll.
Boken tar upp som sagt ett ständigt aktuellt problem om när det nya börja ta över det gamla. Både i det lilla mellan far och son, men även i det större som rör ett helt samhälle. Författaren visar på ett skifte, ännu bara i början av det, med godsägare och livegna. Den yngre generationen vill få bort staten och kyrkans makt, dom vill ha bort adeln. Författaren myntade i denna bok ordet nihilism, kort sagt bort med det gamla, börja om från början.Bazarov visar detta klart och tydligt med sitt känslokalla beteende och avoga sätt gentemot alla dom står över honom, Arkadij följer honom hängivet och tar ivrigt åt sig allt nytt. Samtidigt vill han gärna ha en fot kvar i det gamla, traditoner och känslorna för hans gods där han växte upp.Samtidigt berättas en öm och varm förälskelse. Miljöerna av Ryssland är vackra och ömsint berättad av någon som älskar sitt land.
