En känd amerikan försvinner från Los Angeles med sina två små barn, Dorothea och Jimmy. Han tar dem med till ett bergigt och bortglömt hörn av New Mexico, där de får växa upp avskärmade från omvärlden. I denna fristad finns allt man kan önska sig av romaner, uppslagsverk och musik från förr men inte tv, datorer, radio eller tidningar. Barnen är extremt överbeskyddade, de får inte ens gå i skola och träffa jämnåriga utan undervisas av fadern. Dorothea är tjugotre år när hon lämna hemmet, iklädd femtiotalskläder och utan nutida referenser möter hon storögt omvärlden. Hon är på jakt efter sin bror som rymt hemifrån. Sökandet blir en resa fylld av upptäckter som så småningom leder henne fram till sanningen om familjens förflutna och den fasansfulla händelse som brutalt förändrades hennes fars liv.
Vackert vemodig berättelse om familjen och hur en enda händelse kan vända upp och ned på hela livet. Om en far som desperat försöker skydda sina barn från den farliga och onda världen. Det handlar även om kärlek, mellan fadern och modern, en helt vansinnig kärlek, passionerad men med starka kontrollbehov. Barnen som växer upp utan kontakt med omvärlden är spännande och intressant att försöka föreställa sig, bra att författarinnan använder barnen för att visa på två olika sätt hur detta kan gå. Jimmy som det blir helt fel för när han konfronterar omvärlden medans Dorothea tar det mer som ett litet barn, trots att hon är 23 år när hon kommer ut i omvärlden, hon ser på den med ett litet barns ögon och är nyfiken och vill veta allt. Rent språkligt tycker jag är bra uppbyggt, jämn stil genom hela boken och hon beskriver personerna och miljöerna på ett bra sätt. Ibland hoppar boken mellan olika personer utan att man förstår förrän efter en stund att nu har vi bytt person igen. Lite jobbigt för man tappar tråden helt plötsligt. Men i det stora hela så är det en mycket trevlig lässtund och den gav mig sällskap under min tågresa genom svergie häromdagen.
