Berättelserna i Lyssnerskan skildrar udda människor i situationer som är lätt overkliga. Kvinnan som inte kan sova, konstnären som i Venedig får se en skulptur som han måste äga, pojken som följer med sin far ut till en kobbe i skärgården för att spränga bort en stor sten som länge fungerat som landmärke. En samling lågmälda och starka noveller om vardagslivets mystik och tristess. Den finlandsvenska författarinnan har inte bara gjort böckerna om mumintrollet som läses över hela världen, hon skrev även många romaner och noveller för vuxna.

Ett mjukt språk som flyter stilla fram genom sidorna. Med små ord som innehåller så många känslor att dom nästan sprängs i bitar. Jansson svävar runt och lämnar en hel del tomrum som läsaren själv får fylla i med vad som passar denne bäst. Det är stundtals overkligt vackert och jag blir rörd och berörd.  En av favoriterna var första novellen Lyssnerskan, om en äldre kvinna som alltid lyssnat men en dag kommer en förändring som rubbar hela hennes livs cirklar. Sorgset men så vackert. Ekorren och Svart-Vit är två andra favoriter. Nä faktiskt är varenda en av dom favoriter! Jag älskar boken och jag tycker om Janssons underbara stillsamma språk.

Här möter vi den Paris-chica, hypermedvetna kvinnan som stolt avspisar en flirt för en snegling på mobildisplayen under en romantisk middag på kvarterskrogen. Ynglingen av fin familj, som övertalad av sin vän bondsonen lånar pappas lyxbil; råkar köra på ett vildsvin, lastar svinliket i bilen och överraskas av att det fortfarande lever. Vi får också uppleva den kvinnliga veterinärens raffinerade – och handgripliga – hämnd på manssamhället… Variationsrikedom präglar dessa noveller, drastiska, grova men alltid med en finstämd, träffsäker psykologi. De kretsar kring allt från syskonkunkurrens och äktenskaplig kyla, tillfällig sex, förälskelser och unga människors möte med etablissemanget.

Detta är bomull för själen. Det känns som en varm filt runt mig när jag läser Gavaldas noveller. Orden är mjuka utan vassa kanter. Dom är avskalade och enkla. Vi får en insyn i vanliga människor som hamnar i ovanliga situationer. Gavalda räds inte att sätta starka ord på det som händer. Det går inte att värja sig, orden träffar rätt i hjärtat. Gavalda har ett vacket språk utan en massa krusiduller och tingeltangel. Hon vågar använda ett språk som är naket och innerligt. Mycket vacker bok. Jag kommer definitivt att läsa mer av Gavalda

Förortshäxor, trotsiga gamla damer, åldrande monster, självmordsbenägna lotterivinnare, vargmän, delfinkvinnor och medelålders tillverkare av läderkläder.  Det är verkligen en virvlande dans man ger sig ut på. Här möts det vackra och det fula i en häftig tango.  Här får vi bekanta oss med söta som har en besk eftersmak. Här får vi uppleva mirakel och tragedier hos den vanliga lilla människan.  Det är intensivt och ibland väldigt provocerande som när Joanne ger en rak höger åt skönhets idealen och dess industri. Smärtsamt och vemodigt som i den ”Lilla sjöjungfrun”.

Jag gillar verkligen Harris böcker, har inte läst alla ännu, men dom jag läst har en må bra känsla över sig. Det är alltid varmt och tryggt på något sätt. Det känns välbekant och hemtrevligt. Just denna novell samling är Harris tuffare i sitt språk, lite vassare och mer arg än tidigare. Men eftersom bredden är så stor på dom olika novellerna så gör det inget. För det finns också dom som är mjuka och vackra. Det här en bra bok att ha bredvid sängen för dom där sömnlösa nätterna. Att ta fram, bläddra lite i och njuta för en stund.

Denna väldigt lilla och tunna bok innehåller några av Lagerkvist mest betydande verk. Det är korta noveller och ett par texter är på högst två sidor. Det handlar om ondskan hos den lilla människan och i den stora folksamlingen. Om vad ondska är för något och vad den kan betyda för den enskilde personen. Det är stora ord men avskalat från allt onödigt. Inga krångligheter utan bara ren text som lyser desto mer.  Den första novellen Far och jag är den jag gillar bäst men tätt efter kommer Frälsar-Johan. Och De vördade benen är så klockren och humoristisk. En liten pärla.

Citat ur  Frälsar-Johan, sidan 23. ”Ibland känner jag det så ensamt och tomt omkring mig. Jag tycker det är som om människorna inte förstod mitt budskap till dem. Jag tvivlar på min makt över deras själar. Hur ska jag kunna återlösa dem? De ler alltid så gott när jag talar, bara de ser mig lyser deras ansikte upp. Men tror de verkligen på mig?”

Här är tidiga texter och noveller samlade. Dessa är mycket tidiga verk som Jane Austen skrev när hon var mycket ung.

I denna lilla bok driver hon på ett charmigt och uppsluppet sätt med hennes tids brevromaner, historieböcker och teaterpjäser. Hon vill visa upp myten om den ideala kvinnan och hur denna skulle vara.

Det är en underbar läsning, det är kvickt och mycket charmerande. Trots dom år som gått sen denna bok gavs ut så skrattar man högt när man läser om det typiska för en kvinnan är att svimma! Redan här i dessa tidiga texter märks Janes språkkänsla och hennes medvetenhet om känslor och relationer. Boken rymmer så mycket ungdomlig glädje att det är svårt att inte njuta av denna lilla pärla.

Citat från novellen Kärlek och vänskap, sidan 27 ”Hon var idel sensibilitet och känsla. Vi flög i varandras armar och efter att ha utbytt ömsesidiga löften om ömsesidig vänskap för resten av våra liv avslöjade vi omedelbart våra hjärtans innersta hemligheter för varandra.  Vi blev avbrutna i vår ljuva syssla av att Augustus,, Edwards vän trädde in. Han kom just tillbaka från en ensam vandring. Aldrig förr har jag sett en så rörande scen som när Augustus och Edward träffades.  Mitt liv, min själ utropade den förre. Min dyrkansvärda ängel svarade den senare medan de flög i varandras armar. Det blev för känslosamt för Sophia och mig- vi svimmade båda på en soffa”

Den djupa samhörigheten mellan man och kvinna är det centrala  i denna bok. I 11 noveller får vi lära känna Londons invånare på djupet. Vi får titta in bakom ridån och iaktta människor och deras beteende, Karaktärerna skifta i ålder, utseende, kön och klass. Vi får bevittna skilsmässa, kärlek, moderskap, kafesittning, socialvård, sparvmatning, ja livet självt, helt enkelt.

Med enkla ord och en stillsam penna berättas dessa olika händelser för oss. Det är vackert och vemodigt. En njutning att läsa. Inte en massa tillkrånglade ord utan bara avskalat och njutningsfullt. Ibland får jag känsla av att jag vill veta mer, det tar slut för snabbt. Men det är inget som stör, utan det gör istället själva läsandet större. Efter varje novell får man stanna upp, samla tankarna och säga hejdå innan man går vidare. Mycket trevligt.