Henry är en stilig, bohemisk bibliotekarie som älskar punkmusik. Clare är en konstnär med en passion för storslagna papperskulturer och thaimat. De har känt varandra sedan Clare var 6 år och Henry var 36 år och gifte sig när Clare är 22 och Henry är 30. Det låter otroligt, men är sant. Henry lider nämligen av en genetisk åkomma som får honom att ofrivilligt resa i tiden. Utan förvarning ställer hans genetiska klocka om sig och han kastas fram eller bakåt i tiden. Då Henry inte kan ta med sig något från en tid till en annan hamnar han naken, pank och hungrig i ömsom komiska ömsom skräckfyllda situationer. Och Clare kan bara vänta på att han ska återvända.

Detta är en plågsamt ljuvlig bok, en bok som berör och som bringar fram tårar. Alla smärtsamma uppbrott, när Clare orolig väntar på Henry. Det är om kärlek, en kärlek så intensivt stark trots ständiga separationer och saknad. Historien berätta omväxlande mellan Henry och Clare, det hoppar runt i tiden men vid varje byte så får man en tydlig hänvisning om var vi är, och vart Henry och Clare är och hur gamla dom är just då. Jag gillar språket i boken, det är intensivt och fylligt.  Jag slukar boken, läser allt ivrigare för att jag vill veta allt NU! Men på något sätt så hindrar boken mig från just att stressläsa, den bjuder på lätt motstånd, som gör att jag saktar ner och njuter.  Njuter av denna otroligt vackra historia och som gör att jag gråter när slutet väl kommer. Läs den! Missa inte denna pärla till bok!

This entry was posted on måndag, september 7th, 2009 at 7:24 e m and is filed under Roman. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.