Det kan förefalla som om den medelålders Eunice Parchman skulle vara varje husmoders dröm ifråga om effektivitet och arbetsvila. Men bakom den perfekta hembiträdesmasken döljer sig en mycket farlig kvinna, farlig därför att hennes mentala status är stenåldersmänniskans och därför hon runvar på en hemlighet som hon hellre offra livet- eller andra liv- än avslöja.
Jag har under ett tag ”glömt” bort Rendell, och jag förstår inte hur det har kunnat gå till. För hon är så otroligt duktig på att bygga upp sina böckeroch hennes psykologiska intrång i människor och händelser är alltid väldigt intressanta och intensiva. Men via en bokblogg (vart det var jag läste det kommer jag inte ihåg) fick jag höra om denna boken och sist jag var på biblioteket så fick den följa med hem. Jag slukade den, så ohyggligt spännande. Så välskriven och intensiv. Egentligen händer det inte så mycket i det yttre, men inuti händer där dessto mer. Eunice är en mycket obehaglig person, hennes beteende får det att krypa längs ryggen på mig och även hennes blivande vänninna, den fanatiska religösa kvinnan, får mig att må dåligt. Man anar redan tidigt vad som väntar en i historien, men det är inget som förstör historien utan snarare förstärker det ens obehagskänslor och spänningen. Karaktärerna är välskrivna och detaljerade, även dom mindre birollerna känns levande och intressanta. Miljöerna är typiskt brittiska, små byar, regnet och dimman, dom vindlande vägarna, herrgården och bybefolkningen. En relativt kort bok på bara ca 200 sidor, den går väldigt fort att läsa men kommer stanna kvar länge. Hade gärna pratat mer om Eunices hemlighet, då just då ämnet är otroligt intressant och bildar en annorlunda syn på olika saker. Men vill inte avslöja för mycket för er som inte läst boken.
En av de allra bästa, kul att den får ännu fler läsare.
Du kan ha läst om den hos mig eller nån annan som är med i Krimalfabetet.
Hej.
Nu när du säger det så är det nog från din sida jag fått det ifrån. Och jag kan bara hålla med dig, en av dom bästa!